Det finns sånt som var bättre förr
och sånt som är bättre nu. Och sedan finns det saker som helt enkelt bara är annorlunda.
Det enda man kan vara säker på är att allt förändras, hela tiden.
Jag är till exempel så svindlande
gammal att jag minns …
… när internet inte fanns.
… när det var originellt att vara
tatuerad.
… när man fortfarande trodde att samhällsproblem
kunde lösas med ”mer information”.
… när homosexuella i Sverige inte
fick gifta sig.
… när Västtrafiks biljettsystem
gick att förstå.
… när det var hur lätt som helst att
köpa glödlampor. (Det enda man behövde hålla reda på var om man skulle ha 40
eller 60 Watt, man slapp välja mellan femton olika lågenergivarianter.)
… när tv-serier var något man såg
en gång i veckan på en bestämd tid.
… och man såg programmen på tv:n! Alltså
fattar ni: man såg tv-program på tv, inte på datorn eller surfplattan!
... när Apoteket sålde läkemedel i
stället för choklad, smink, bantningsmedel och märkliga hälsokostprodukter. (En
allvarlig varning: om du behöver receptbelagd medicin, räkna inte med att ditt
apotek kan skaffa fram den inom den lagstadgade tiden, 24 timmar. Folk som är
sjuka på riktigt är kolossalt olönsamma och det sista dagens apotek vill
befatta sig med.)
… när man skickade en hälsning
till en kompis på fredagen och visste att den inte skulle nå honom eller henne
förrän på måndagen, för det var först då som posten delades ut nästa gång. Ett
svar kunde man i bästa fall hoppas på ytterligare en dag senare.
... när Kalle och Hobbe dök upp
första gången i GP. Vilken rolig serie! När den slutade tecknas på 90-talet
började den vevas i repris. En gång gick väl an, på sin höjd två. Vad är vi
inne på nu, sjunde varvet? Ursäkta, men det räcker nu!
… när över halva Europa var
diktaturer.(Det är svårt att fatta, men fascistdiktaturerna försvann först på
70-talet och kommunistdiktaturerna inte förrän på 90-talet.)
… när folk förstod skillnaden
mellan födelsenummer och personnummer.
… när unga människor kunde få en
enkel lägenhet i den här stan. Och ett jobb. När samhället över huvud taget gav
de unga en chans att komma igång med sina liv.
... när bilister i Göteborg som
skulle svänga eller byta fil använde en mojäng vid namn ”blinkers”. (Eller vänta,
det där sista måste jag väl ha drömt? Kan det verkligen ha funnits en sådan
tid?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar