onsdag 12 december 2018

Två kvinnor på Oscarsleden

(Publicerad i GP 12 december 2018)

Den här historien, som inte slutar lyckligt, börjar med att en katt försvinner från en gård i Majorna. Och den slutar med att två kvinnor i sextioårsåldern irrar runt på Oscarsleden medan bilarna visslar förbi i hundra kilometer i timmen.

Katten i fråga hette P och var i grunden vitbeige i pälsen, men ansiktet och svansen var mörkgrå. Hon var en social katt och van vid att röra sig i sina kvarter.

Gården där hon bodde var också våra båda kvinnors gård, och P:s matte var en av deras grannar.

En kväll kom P inte hem. Hon kom inte tillbaka nästa dag heller. Snart satt det efterlysningslappar uppe i kvarteret, och sociala medier engagerades.

Ingen hörde av sig.

Att ha katt i stan är som det är. De springer bort, de får stryk av andra katter, de blir överkörda. Stan är full av faror.

Men det händer också att katter mirakulöst kommer tillbaka, ibland efter lång tid. Det fanns alltså ingen anledning att förlora hoppet om P.

En dag fick våra kvinnor ett tips. En person hade sett ett överkört djur på Oscarsleden. Färgerna tydde på att det skulle kunna vara P.

Kvinnorna fattade sitt beslut. De tog sig upp på leden, medan bilisterna tutade och utan tvivel svor över dem. De fick syn på djurkroppen, som låg vid mitträcket. De måste över båda filerna och sedan tillbaka igen.

Liket var illa tilltygat. De tog sig fram till det, fick ner det i en påse och bar hem det.

Något halsband fanns inte kvar. Men tack vare ett inplanterat chip under pälsen blev det bekräftat att det verkligen var P.

Vad hade hon haft uppe på leden att göra? Vad i all världen skulle en katt kunna hitta där? Det får vi aldrig veta.

Men vi kan ställa en annan fråga: handlade våra två kvinnor rätt?

De riskerade ju inte bara sina egna liv utan kunde lätt ha ställt till med en allvarlig trafikolycka. Dessutom kunde kroppen som de bärgade lika gärna ha visat sig tillhöra en stor råtta eller kanske en grävling.

Det var kort sagt ganska vansinnigt gjort. Och förresten finns det människor som lider, varför inte hjälpa dem i stället? Varför ta alla dessa risker för ett dött djurs skull?

Men tänk nu i stället på kedjan av omtanke och vänlighet. Någon ser ett överkört djur på vägen och kopplar det till en efterlysning. Några andra, våra två kvinnor, tar för en liten varelses skull en stor risk.

Och tack vare allt detta får kattens matte ett tråkigt men viktigt besked.

Det är sådana kedjor av omtanke och vänlighet som gör att den här världen fortsätter att fungera. Så kanske är det ett lyckligt slut trots allt.