onsdag 13 december 2017

Översättaren som genetiker

(Publicerad i GP 13 december 2017)

När du betraktar en digital bild kan du inte se att den är uppbyggd av små, små korn: pixlar. Men så är det naturligtvis. Om du förstorar bilden tillräckligt mycket ser du inte längre motivet. Du ser bara en grynig massa av prickar vars små färgskiftningar bygger upp bilden.

Det är samma sak med en människa. Om du kunde zooma in din vän tillräckligt mycket skulle du inte längre se hennes yttre egenskaper. Du skulle se det biologiska livets pixlar, det vill säga generna. Långa dubbelspiraler fyllda med information där minimala skillnader i koden skapar livets mäktiga variation.

Anledningen till att jag skriver det här är att folk ibland frågar mig hur det är att översätta olika författare. Är det inte svårt att växla mellan helt olika litterära stilar?

Jo. Ja. Men samtidigt inte.

Jag ska försöka förklara.

Jag har texten framför mig. En helhet, ett konstnärligt verk. Kanske skrivet i drastisk, korthuggen stil. Eller i blommig och svulstig. Det spelar förstås stor roll för min upplevelse som läsare. Men för mitt arbete som översättare saknar det betydelse.

Den nivå där jag konkret jobbar är pixelnivån, dna-nivån. Hela dagarna ägnar jag mig närsynt åt textens minsta beståndsdelar. Jag ser till att syftningar och metaforer hänger ihop, jag justerar adjektivens nyanser, jag placerar ut strategiska kommatecken och flyttar på otympliga bisatser.

Efter 60 översatta böcker upplever jag att all text, om man tittar tillräckligt noga på den, är mer eller mindre identisk. Det är korn att ordna i mönster. På kornnivån finns ingen skillnad mellan herrgårdsromaner, pornografi och Nobelpristagare (ja, jag har översatt alla tre).

Texten och världen som kod, som information. Som föränderliga pixlar och enkelt manipulerbar massa.

När en genetiker klipper och klistrar i generna så förändrar det förstås obönhörligen den individ som dessa gener sitter i. Och på samma sätt är mitt ordnande med textkornen inget abstrakt arbete: det får konkreta konsekvenser på den nivå och i den verklighet där läsaren så småningom ska möta texten.

Det är ingen oskyldig lek. Såväl genetisk manipulation som textmanipulation kan få ohyggliga konsekvenser.


När arbetet är avslutat har även min text, översättningen, i lyckliga fall blivit ett konstnärligt verk. Den korthuggna eller blommiga stilen finns på plats, utan att jag direkt satt och tänkte på att vara korthuggen eller blommig. Hur gick det till? Tja, inte vet jag. Jag försökte bara ordna mina korn.