onsdag 24 augusti 2016

Det svåra med det enkla

(Publicerad i GP 24 augusti 2016)

Jag är säker på att många som läser det här har slagit en strike i bowling någon gång. Även den klantigaste spelare lyckas med det ibland. Det hände till exempel mig härom veckan.

Vi var några stycken som hade flytt undan augustikylan och regnet in på en bowlinghall. Jag hade inte bowlat på åratal, så jag var minst sagt rostig. Men efter en halvtimmes spel hittade jag plötsligt rätt. Jag kände direkt hur klotet fick rätt riktning, rätt skruv och rätt fart.

Bom, så for alla käglorna ner och en animerad gubbe dansade på skärmen där våra resultat visades.

Såja, tänkte jag, nu har jag hittat stilen. Nu är det bara att fortsätta på samma sätt.

Men lyckades jag slå en enda strike till under resten av spelet? Nej, naturligtvis inte.

Sånt fascinerar mig. Sporter – och andra verksamheter – som är så enkelt konstruerade att även en nybörjare kan få ett perfekt resultat. Samtidigt som bara en mästare kan upprepa resultatet gång på gång.

Trots att jag exakt mindes känslan i kroppen vid den där striken förmådde jag inte upprepa den enkla rörelsen med klotet. Varför inte? Antagligen för att det finns tusen detaljer som jag inte ens tänkte på när jag råkade få in min lyckträff. Detaljer som professionella bowlare nöter i åratal, med målet att mekanisera det perfekta slaget.

Fast inte ens proffsen slår en serie med enbart strikes särskilt ofta. Att upprepa det enkla är svårt även för dem.

Det finns folk som skriver en trallvänlig poplåt som under några månader nynnas av varenda människa i landet. Fint, tänker kompositören, nu kan jag det här med att skriva hits, nu är det bara att fortsätta på samma spår. Men när hans eller hennes nästa låt kommer bryr sig ingen om den. Den blir motsatsen till en hit: en flopp.

Efter ytterligare ett par misslyckade försök avpolletteras låtskrivaren från skivbolaget och är snart bortglömd.

Det var så enkelt att göra en gång, så svårt att upprepa.

Ordet hit, förresten, det betyder ju egentligen träff.

Det är med låtskrivande som med bowling. De flesta av oss har egentligen ingen aning om hur det går till. Vi skickar bara iväg ett par klot eller ett par låtar och hoppas att någon av dem ska träffa.