Mössan och mössen

(Publicerad i GP 26 juni 2019)

Jo, så var det dags: min dotter skulle ta studenten. Jag kom direkt att tänka på mössan.

En gång i forntiden hade jag köpt en förbluffande dyr studentmössa – nåja, det var förstås mina föräldrar som betalade – som jag hade burit under min studentdag och sedan aldrig mer. Det slog mig nu att jag skulle kunna ha mössan på min dotters examensdag, och därmed halvera kostnaden per användningstillfälle.

Det kunde ju vara trevligt av andra skäl också. Men det där med att halvera kostnaden lockade mig. Jag är trots allt boråsare.

Jag visste faktiskt ungefär var mössan fanns, nedpackad bland en massa barndomsprylar i kartonger som sedan några år står staplade i sommarstugans redskapsbod.

Någon gång, inbillar jag mig, ska jag ta itu med de där kartongerna. Gå igenom dem och sortera och slänga och sånt. Vi får väl se hur det blir med det. Till dess står de bra i boden.

Trodde jag.

En dag i våras började jag rota i kartongerna, på jakt efter mössan. Jag hittade den. Problemet var bara att mössen hade hittat den först.

Kartongen var en enda härva av musbajs och fransiga textilrester. Studentmössan hade de sataniska små djuren bara fått i sig en del av, men de hade helt demolerat min t-shirt från Roskildefestivalen 1984 – en ovärderlig klenod, som alla förstår. Som om det inte räckte hade de också knaprat på en bunt viktiga Bustertidningar från 1973.

Det blev till att hämta en sopsäck.

Examensdagen fick jag klara barhuvad.

Nå, det viktiga var ju faktiskt min dotter. Vid utspringet var hon strålande vacker med blommor om halsen och sin studentmössa, som hon hade köpt för en rent chockerande summa – nåja, det var förstås min fru och jag som hade betalat.

Hon försvann snart upp på ett lastbilsflak. Kvar stod min fru och jag, två vilsna föräldrar som fullgjort sin uppgift. Vi hade lotsat henne hit. Nu var det hennes liv.

Tänk på döden, står det på Stampens kyrkogård.

Och numera på en skylt bredvid: Tänk på livet.

Det betyder exakt samma sak. Nämligen att mössen knaprar på allting, ingenting varar. Men livet finns. Du lever.

Allra bäst har Bellman uttryckt det:

Ända i din kärleks timma

Måste du en död förnimma

Masken dold i blomman bådar blommans död.

Det är ur Epistel 43, som skildrar en förlossning.

En far bör kanske ha ett råd att ge sin dotter på hennes stora dag. Men det enda jag kunde komma på var: ”Satsa på studentmössebranschen. Den är säker.” Jag beslöt att hålla det rådet för mig själv.