onsdag 3 juni 2015

Riktig hockey och riktiga bibliotek

(Publicerad i Göteborgs-Posten 3 juni 2015)

Sedan Stadsbiblioteket nyinvigdes för ett drygt år sedan har utlåningen sjunkit med 30 procent, meddelades det nyligen.

Det är tyvärr lätt att förstå varför: nybygget är riktigt dåligt genomtänkt.

Jag skriver detta med sorg i hjärtat, för Stadsbibblan har i perioder varit mitt andra hem. Tänk så många gånger jag har klivit in genom den gamla entrén, där man kom in i en öppen, härlig ljusgård och såg raderna av böcker på våningarna ovanför.

I den nya entrén är det mörkt och lågt i tak. En stor trappa leder ner i källaren och den äldre biblioteksdelen till höger tycks vara avspärrad.

Böcker? Nej, inga. Eller vänta, till vänster finns några hyllor med pocketböcker, ungefär som när bokhandlare ställer ut lite billiga titlar på trottoaren.

Efter en stund ser man att avspärrningen till höger egentligen är en pelarrad – det går att komma igenom. Efter pelarna kommer dock nästa hinder: vägen blockeras av en informationsdisk, ofta med lång kö. När man trängt sig förbi den är man äntligen inne i det egentliga biblioteket.

Om Stadsbiblioteket var en sajt skulle jag redan ha klickat bort den vid det laget. Förvirrad design, usel användarvänlighet. Orka!

Sedan kommer nästa besvikelse: så få böcker det finns! Hyllorna är numera låga och glesa. Man får intryck av att böcker har blivit en bristvara i världen.

Det är feltänkt i grunden. Som om Frölunda skulle meddela att deras matcher i fortsättningen ska spelas i 3*5 minuter i stället för 3*20, för ishockey är ju ändå rätt tråkigt och gammalmodigt. Publiksiffrorna i Scandinavium skulle sjunka på samma sätt som utlåningssiffrorna på biblioteket har gjort. Hockeyfansen vill ha riktig hockey. Vi bokälskare vill ha ett riktigt bibliotek. Ett boktempel.

Det är faktiskt huvudbiblioteket i landets näst största stad vi talar om.

Så mycket har blivit fel att jag inte kan räkna upp allt här. De nya yttergångarna runt den gamla byggnaden är uselt utnyttjade. Och är det någon som har lyckats hitta från A till Ö på den skönlitterära sektionen? (Tips: efter I måste man ta vägen genom avdelningarna för konst och arkitektur, och efter M ska man gå bort till andra sidan ljusgården.)

Vi trogna fans lär väl trotsa krånglet och fortsätta låna böcker. Men att det ska tillkomma nya låntagare när biblioteket aktivt tonar ner sin kärnverksamhet? Glöm det.

Jag lutar mig över räcket och tittar ner i ljusgården mot bottenvåningen, där det tidigare alltid vimlade av folk. Nu står där några läsfåtöljer utplacerade. I två av dem sitter folk och sover.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar