onsdag 18 januari 2012

Oui, jag ångrar faktiskt ett och annat

(Publicerad i GP onsdag 18 januari 2012)

Radion står på i bakgrunden och det där pampiga introt, det är ju ... Javisst: Edith Piaf, Non, je ne regrette rien.

Jag skruvar upp volymen. Ah, vilken låt, vilken röst!

Piaf sjunger att hon tänder en brasa där hon eldar upp allt gammalt, både sorger och glädjeämnen. Hon behöver inte det där längre, hon ska börja om på nytt, från noll, och nej, hon ångrar ingenting.

Låten är gammal, men tankesättet bara alltför modernt. Stövla på, klampa fram, och se dig inte om.

Och jag undrar: varför får man inte ångra sig? Är inte det ett adelsmärke för oss människor att vi kan känna ånger och skuld när vi har gjort något dumt?

Finns det någon läsare av den här spalten som aldrig har sagt något sårande till någon? Som aldrig har svikit någon? Som aldrig har betett sig illa någon gång - när ett förhållande tagit slut, i en syskonkvist, i en prestigekamp på jobbet?

Ni som aldrig har gjort något av detta kan ta utgången till vänster, ha det så trevligt på helgonavdelningen.

Vi andra gör faktiskt rätt klokt i att känna ånger ibland. Det är klart man ska gå vidare i livet, men först behöver man reda ut det som ligger bakom en.

Förresten ska man vara glad att man har något att ångra. Det betyder att man har levt, att man har testat gränser, att man har vågat något. För det tillhör faktiskt livet att man går för långt ibland, att man gör saker som ... ja, som man ångrar.
Non, je ne regrette rien är en kärleksång. Skälet till att Piaf vill börja om från noll är att hon har träffat en ny man. "Mitt liv, min glädje, börjar med dig idag."

Kära Edith, jag vet att det inte är du som har skrivit texten, men jag måste ändå säga: det funkar inte så. Den här gången ska allt bli annorlunda, tänker du. Men det förflutna går inte att elda upp, det kommer alltid tillbaka.

Du behöver en ny text, Edith:

"Oui, jag ångrar faktiskt ett och annat. Från hjärtat vill jag be X och Y om ursäkt för det jag gjorde. Jag har gått i terapi och lärt mig mycket om mig själv. Jag är fri från det gamla. Nu är jag redo att gå vidare med högburet huvud."

Det enda lilla problemet är att få det där sångbart.




1 kommentar:

  1. Menasså. Det är skillnad på ångra och ångra. Taskiga saker man sagt, som att kompisen ser fet ut i den röda baddräkten, är det tillrådligt att ångra. När det gäller större saker, som livsval, håller jag nog med Piaf. Vad skulle det vara för mening med att ångra? Vad förändrar det?

    Samtidigt håller jag förstås med dig om att det inte är vettigt att bara stövla på och begå samma misstag gång på gång. Helst ska man lära av misstagen (kanske rentav utan att gå i terapi!) så att man blir lite klokare, en lite bättre mänska.

    Vissa menar kanske att en sån process är underförstådd när man talar om ånger, men det finns gott om folk som ångrar sig järnet utan att för den skull ägna sig åt nån som helst introspektion. Sånt resulterar mest som vi vet i bitterhet.

    Det gäller att ångra lagom (vi är ju ändå svenskar!) och aldrig reservationslöst.

    SvaraRadera