I Manchester fattar de ingenting

(Publicerad i G-P onsdag 16 februari.)

I Manchester fattar de inte mycket. Jag var där nyligen och det var rent pinsamt faktiskt. De är verkligen på efterkälken jämfört med oss.

Jag tänker närmast på kollektivtrafiken.

I centrala Manchester cirkulerar tre gratisbussar. De avgår var sjätte till tionde minut och går varsin runda i centrum.

Redan här tar man sig för pannan. Gratis? Vi i Göteborg, som är lite mer utvecklade, vet ju att kollektivtrafiken ska vara så dyr som möjligt för resenären. Grundregeln är att det alltid ska vara billigare att ta bilen en viss sträcka än att åka buss eller spårvagn.

De där gratisbussarna i Manchester går till och med på söndagarna. Fast med glesare turer.

Sedan är det detta med betalningen.

En dag gick jag ombord på en busslinje som inte var gratis.

Förvirrat såg jag mig om efter någon form av elektronisk apparatur att föra någon form av elektroniskt färdbevis mot, men jag hittade inget. Generat frågade jag föraren.

- Vadå? Nej, du betalar till mig. Vart ska du?

Jag talade om det och han sa vad det kostade.

Efter det var jag så omtumlad att jag inte kunde tänka klart på flera timmar. Det här liknade ju ingenting!

En chaufför som vet vad det kostar att åka en viss sträcka? Som vänligt förklarar för en turist hur han ska göra? Och att betala med pengar? Det går ju varenda tjomme omkring med i fickorna, så enkelt ska det väl inte vara?

Om man kommer från en högre stående kultur ska man akta sig för att ge goda råd till infödingarna. De kan känna sig nedlåtande behandlade.

Efter en öl på en pub kunde jag ändå inte låta bli. I vänlig ton försökte jag informera en man ur lokalbefolkningen om några enkla grunder för kollektivtrafik. Framför allt fokuserade jag på vikten av ett högteknologiskt, gps-baserat biljettsystem som är så komplicerat att det håller alla på tårna hela tiden. Det måste också finnas inbyggda fel i systemet, annars kan folk bli liknöjda.

- Det låter väldigt dyrt, sa mannen över sitt pintglas.

- Äsch, nån halvmiljard eller så bara, sa jag.

- Hmm, sa han.

- Det finansierar ni lätt genom att lägga ner de där gratislinjerna. Det blir två flugor i en smäll.

- Hmm, sa han igen.

Jag ville gärna tro att jag hade sått ett frö. Men ärligt talat tror jag inte alls att jag nådde fram till honom.