Publicerad i GP 12 september 2020
Det var midsommarafton
2020 och vi satt ett gäng på en altan i Bohuslän och begick sill och nubbe.
Jodå, vi höll avstånd
runt bordet. Vi glada att alls kunna ses, efter att ha varit mer eller mindre
instängda hela våren.
Ingen av oss kunde
minnas när vi senast haft en så varm och skön midsommarafton, och med
kumminsmaken från den kryddade snapsen i gommen började livet kännas levbart
igen.
Då smattrade det till
mot altantaket. Från en nyss blå himmel kom en regnskur.
Nu är min fråga till dig,
bästa läsare: Vad tror du att vi gjorde nu, vi som satt där på altanen?
Sprang vi runt och plockade
in grejer som kunde bli blöta? Stängde vi nedvevade bilrutor? Spanade vi upp
mot himlen för att se om regnet skulle bli långvarigt?
Nej, nej, självfallet inte.
Vi gjorde det enda raka: vi tog upp våra mobiler.
Med febrig förväntan fingrade
vi fram våra väderappar. Och sedan utbrast vi triumfatoriskt:
”Det regnar inte!”
Ty apparna visade inte
regn. Åtminstone inte vid exakt detta klockslag.
Ett slags lyckligt
raseri spred sig runt det socialt distanserade bordet. Det var som om vi hade avslöjat
något stort. Eller som om vi hade fått en länge efterlängtad revansch.
Oklart på vad.
Snart uppstod en lång
(och jag menar lång) diskussion om för- och nackdelar med den svenska
respektive norska väderappen.
Under tiden fortsatte
regnet. Och sedan klarnade det upp igen, och bofinken började sjunga. Men inget
av det intresserade oss. Vi glodde på apparna.
I alla tider har
människan försökt förutspå framtiden, i djurs inälvor, kaffesump och tarotkort.
Man kan skratta åt det, men frågorna har varit nog så allvarliga. Kommer vi att
vinna slaget i morgon? Hur kommer skörden att bli? Kommer mitt äktenskap att
bli lyckligt?
Klart man vill ha svar
på sådant.
Men tyvärr finns som
bekant inget sätt att veta vad som ska hända innan det händer.
Vädret har alltid
varit ett slags gränsfall. Om solen går ner på en molnfri himmel efter en
vacker dag – ja, då säger oss erfarenheten att det troligtvis kommer att vara
vackert väder även nästa dag.
Men säkra kan vi inte vara.
Numera, i det
tjugoförsta århundradet, har det hänt något märkligt.
Med hjälp av avancerad
teknik kommer väderinstituten – både det svenska och det norska – numera upp i
över 80 procents träffsäkerhet för endygnsprognoser.
Det är egentligen
något oerhört. För första gången kan vi faktiskt förutsäga framtiden med god
precision. Åtminstone framtidens väder.
Så är vi glada över
detta mirakel? Är vi tacksamma?
Nix, vi är rasande.
Om vi tittar upp mot
himlen och ser att det är risk för en skvätt regn under eftermiddagen, tar vi
med ett paraply när vi går ut. Mer är det inte med det.
Men om det står på en skärm
att det ska komma 1,2 millimeter klockan 16, då bryter vi ihop om det i stället
kommer 0,7 millimeter klockan 15.
Det är något med den extrema
precisionen i en sådan prognos (regnmängder angivna i tiondels millimeter!) som
gör oss gravt neurotiska.
Kanske handlar det
bara om att ju mer vi kan kontrollera i livet, desto läskigare känns de
faktorer som vi trots allt inte rår på.
Som virusutbrott – eller
den exakta minuten då det ska börja regna.
Så där sitter vi på
altanen, glömska för sillen och nubben, med blicken på skärmen, mumlande om och
om igen: ”Det regnar inte!”
Medan regnet
fortsätter falla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar