Alla har rätt till orgasmer

(Publicerad i GP 5 maj)

En bekant till mig som undervisar i svenska för invandrare brukar ta med sina kvinnliga elever till en av sexbutikerna på Andra Långgatan. Hon visar dem runt bland de olika hjälpmedlen och frågar sedan eleverna:

- Har inte vi kvinnor också rätt till orgasmer?

Och tjugo kvinnor i allt från jeans till slöjor svarar:

- Jooo!

Här snackar vi integration i praktiken.

Och kanske skulle det bara kunna hända på Andra Långgatan.

Jaha, tänker du, Andra Långgatan? Nu igen? Är inte den gatan omskriven så det räcker? Är den inte söndermytologiserad rentav? Det finns väl inget nytt att berätta om den?

Jo, det kanske det finns. Har du till exempel gått på gatan vid lunchtid någon gång?

Det finns nämligen två Andra Långgator. För att skilja dem åt kan vi kalla den ena för Andra Lång. Det är den gata som på senare år blivit en bargata för i första hand den yngre generationen i utelivet. Om du aldrig har gått där en sen fredags- eller lördagskväll så rekommenderar jag det verkligen. Krogarna är fullproppade, utanför på trottoarerna står folk i klungor, man hör musik, sorl, skratt.

Detta är alltså Andra Lång. Den finns på kvällstid.

På dagtid däremot finns Andra Långgatan. Det är den gata där jag råkar ha mitt arbetsrum.

Och vid lunchtid, som sagt, då … Fast först måste jag berätta att på Andra Långgatan ligger Göteborgs stads integrationscentrum, som ordnar träffar med så kallade språkvänner och kurser om det svenska samhället för nyanlända. Här ligger också ett gymnasium där huvuddelen av eleverna uppenbarligen inte har månghundraåriga rötter i Småland eller Västerbotten.

Just det: det är fullt av mörkhyade invandrare här! Mitt i Linnéstaden!

På Långgatorna finns också många arbetsplatser. Det betyder att vid tolvtiden väller det ut små sällskap med hungriga kontorsarbetare som vill ha lunch. Och det är då det händer, det som jag har velat komma fram till hela tiden:

Gamla och nya svenskar möts på samma trottoar.

Till saken hör att på Andra Långgatan är dessa trottoarer ovanligt smala. Nu i april smäller dessutom krogarna upp sina uteserveringar, vilket det egentligen inte alls finns plats för. Utrymmet som finns kvar för oss gående är minimalt.

Vi får gå sidledes. Vi får vänta på varandra. Vi får knö. Både gamla och nya svenskar.

Jag har förresten själv varit en av de där språkvännerna. Det är inte mer komplicerat än att man paras ihop med ett par gamla och ett par nya svenskar i en grupp, och sedan är tanken att man ska träffas och, tja, prata svenska.

Första gången vi sågs var förstås över en fika på Andra Långgatan.

Blev det en stormande succé? Firar vi numera jul och eid-al-fitr tillsammans, dricker vi brännvin och tuggar kat ihop som en enda stor familj? Nix, intresset sjönk och gruppen upplöstes efter ett tag. Men vi var åtminstone några stycken som knödde på varandra ett tag.

En syrisk kille i gruppen var utbildad sjuksköterska. I Sverige kan han få jobb hur lätt som helst, om han bara lär sig språket. Kanske hjälpte vi honom ett steg på vägen.

Ibland, förresten, så möts faktiskt Andra Lång och Andra Långgatan. Det är när värmen kommer och det är fredag och de där minimala uteserveringarna fylls med folk redan på eftermiddagen.

Då vet man knappt vad som är vad. Vi kontorsslavar är på väg hem till fredagsmyset, gymnasisterna hänger kvar utanför sin skola och syrier som varit på försvenskningskurs passerar en halvmeter från svenniga ölhävare som redan har bränt sönder pannan i solgasset. Kvällens första unga hipsters släntrar in från Järntorgshållet, i vinylbutikerna samsas de med gråhåriga farbröder vid skivbackarna. Det är trångt! Själv står jag stilla och minns min ungdoms tysta gata, som var full av lumpbodar i stället för barer. Och på något sätt är även gatans judiska historia närvarande, den som Karin Brygger skrev så bra om i GP härom året. Och det här är ju också gamla arbetarkvarter och sjömanskvarter och …

Säga vad man vill, men tillsammans med Möllevången i Malmö är detta en unik stadsmiljö i Sverige. Stockholm har inget liknande.

Andra Långgatan är varken paradis eller helvete, men här får åtminstone alla chansen att knö lite på varandra. Det är alltid något. Här kan vi iaktta varandras olikheter. Och begrunda likheterna. Som att vi alla har rätt till orgasmer.