En kvart vid Vasaplatsen

Publicerad i GP 19 september 2018)

Jag var en gång i Jerusalem. Där, på liten yta, finns nästan ofattbart mycket historia samlad. På varje kullerstensgata i gamla stan har en berömd person trampat, runt varje knut har en religion grundats.

Men det här ska inte alls handla om Jerusalem utan om Vasaplatsen i Göteborg.

Jag hade nyligen en kvart över där, eftersom jag ovanligt nog var för tidig till ett möte. Jag bestämde mig för att gå en liten sväng, och började på Vasaplatsen 11.

Där bodde faktiskt Karin Boye under sina nio första år i livet, från 1900 till 1909. Vid den tiden var Vasaplatsen helt nybyggd, de sista husen stod färdiga 1897.

När Karin var sju år började hon i Mathilda Halls flickskola på Karl Gustavsgatan, alltså i princip om hörnet från familjen Boyes sjurumslägenhet. Två år senare flyttade familjen till Stockholm.

Efter att ha kikat in i Boyes port – givetvis utan att se något särskilt – spankulerade jag vidare längs samma sida av Vasaplatsen tills jag kom ända ner till Parkgatan.

Här på hörnet låg tidigare Parkkafét, en av många diskreta träffpunkter för Göteborgs manliga homosexuella under 1940-talet. Kafét låg behändigt nära den så kallade Rundan, ett stråk från Pustervik till Heden där den tidens bögar möttes. Homosexualitet var straffbart i Sverige fram till 1944, så det gällde att vara försiktig.

Från Parkgatan vände jag uppåt, sneddade över gatan och gick fram till monumentet över Torgny Segerstedt.

Segerstedt är förstås känd för att han – som chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – stod upp mot nazismen före och under andra världskriget.

Trots hårda påtryckningar från både den tyska och svenska regeringen höll Segerstedt fast vid sitt ställningstagande för humanismen och mot barbariet. Tänk vilka rakryggade tidningsmän det fanns i stan på den tiden!

Jag lyfte blicken från Segerstedtmonumentet och såg upp mot Aschebergsgatan – och stelnade till.

Den vyn får mig alltid att minnas spårvagnsolyckan den 12 mars 1992. Jag var inte ens i stan den dagen, men jag har många gånger med en rysning försökt föreställa mig skräcken när en spårvagn utan fungerande bromsar kom skenande i 100 kilometers fart nerför Aschebergsgatan.

Vid Vasaplatsens hållplats spårade vagnen ur och kraschade in i huset bredvid Karin Boyes. Tretton dog, många skadades. Det finns en minnessten vid fontänen.

Nu hade min kvart visst gått. Jag spanade efter kompisen som jag skulle träffa, samtidigt som jag tänkte att gatorna faktiskt är fulla av historia även i Göteborg.

Om Karin Boyes första år kan man läsa i Johan Svedjedals fina biografi ”Den nya dagen gryr”. Böglivet i Göteborg under åren kring andra världskriget skildras i sociologen Arne Nilssons bok ”Såna & riktiga karlar”, en oumbärlig studie av den tidens homosexuella subkultur i Göteborg.

PS. I den version som publicerades i pappers-GP hade jag fått hjärnsläpp och skrivit Gibraltargatan i stället för Aschebergsgatan. Ursäkta så mycket!