En gång var skolan ett palats

(Publicerad i GP 26 augusti 2015)

Om man står på Järntorget och blickar upp längs Linnégatan ser man att en byggnad reser sig högre än alla andra. Det är Nordhemsskolan som ligger där uppe på berget som en mäktig borg.

Gör man sig sedan mödan att gå ända dit upp finner man en nationalromantisk pärla. Rött tegel, harmoniska valv, dramatiskt branta tak.

Att skolan är så vacker och gedigen är ingen slump. Den ritades av en av Göteborgs stjärnarkitekter, Arvid Bjerke, som också har ritat Carlanderska, Bräutigamhuset, Göteborgs konstmuseum och mycket mer.

Kåken, som stod färdig 1916, kostade nästan på öret en miljon att bygga, vilket var dubbelt så mycket som någon annan skola i stan hade kostat. En källa på nätet påstår till och med att det var Göteborgs stads första miljonbygge. Jag vet inte om det stämmer men det kan kvitta – det här är inte menat som en faktaartikel om Nordhemsskolan.

Det jag tänker på är barnen som gick där för nästan exakt hundra år sedan.

Så stolta de måste ha känt sig när de steg in i sin pampiga, toppmoderna skola!

Liknande skolpalats byggdes även på andra håll i stan vid ungefär samma tid. Rambergsskolan (också den ritad av Arvid Bjerke) och Bagaregårdsskolan är två exempel. I Kungsladugård placerades den herrgårdsliknande skolan på en höjd med strålande utsikt över landshövdingehusen.

Idag går det inte ens att föreställa sig sådana storsatsningar på barnens arbetsmiljö.

Att Göteborg skulle anlita stjärnarkitekter för att bygga nya, fina skolor? Otänkbart. På sin höjd kan ett par baracker ställas fram om det är trångt i klassrummen.

Visst rasar skoldebatten år efter år, men den handlar mest om hur vi ska kunna pressa ungarna att prestera bättre på Pisa-testet.

Vad känner dagens barn när de kommer tillbaka till sina skolor nu i augusti?

Om ungarna går på kommunala skolor är de vana vid slitna miljöer och snabbt beslutade nedskärningar och omflyttningar. Om de går på friskolor undervisas de ofta i billigast tänkbara kontorslokaler utan vare sig bamba, bibliotek eller uppehållsrum, medan vinsten från skolpengen i värsta fall försvinner till rika ägare.

Förhoppningsvis trivs barnen med sina lärare och klasskamrater, det är förstås det viktigaste. Men tro aldrig annat än att den fysiska miljön också spelar roll.

Precis som skolbarnen för hundra år sedan förstod att de var högt prioriterade av samhället förstår dagens skolbarn att de inte är det.