Att jobba eller jogga sig trött

(Publicerad i GP 21 augusti 2019)

I augusti varje år händer mystiska saker med min kropp. Till min egen förvåning utvecklar jag nämligen muskler.

Alla som någon gång har sett min taniga lekamen tror antagligen att jag ljuger nu. Men det gör jag faktiskt inte.

Saken är den att i augusti har jag varit i sommarstugan sedan midsommar. Och att vara i sommarstugan innebär att bära sten, köra skottkärra, rensa sly och annat kroppsligt arbete.

Framåt sensommaren känner jag mig jämförelsevis urstark i axlar, rygg och bål.

Och när jag känner mig stark tänker jag alltid på Irish Tony.

Irish Tony var ihop med en svensk tjej som jag kände i London. Det här var på åttiotalet, och jag tog Tor Line över och hälsade på dem. Jag minns framför allt två saker med Tony.

Det ena är att han en dag, på en trottoar i London, plockade upp en skitig snörstump från gatan. ”Kan vara bra att ha”, sa han, ”för att binda ihop sovsäckar, till exempel.”

Det andra är att han brukade håna joggare. Dessa patetiska stackare satt antagligen instängda på kontor hela dagen. För att bli trötta i kroppen var de tvungna att på sin fritid klä om till fåniga kläder och kuta runt på gatorna.

Tony däremot tog ut sig fysiskt på jobbet. På sin fritid ville han ta det lugnt. Han var byggjobbare.

Nu är det så här: min pappa var telearbetare och jobbade utomhus året om, med att laga fasta telefonlinjer. Min mamma var servitris och när hon kom hem framåt morgonen hade hon ofta varit på benen åtta timmar i rad, i krogmiljö.

Det var hårda fysiska arbeten.

Själv var jag brevbärare, städare och vårdbiträde när jag var ung. Det jag sålde på arbetsmarknaden, och som det uppenbarligen fanns en efterfrågan på, var min kropp.

Men jag drog en annan slutsats än Irish Tony. Jag ville bort från det där. Få ett jobb där jag inte slet ut mig. Jag var fåfäng nog att tro att jag kunde skriva.

På söndagarna satt Tony på en pub och drack hela dagen med andra irländare. De var byggjobbare allihop, eller hade andra hårda yrken.

Tja, det tog slut mellan Tony och hans tjej. Jag har inte sett honom sedan dess. Men jag tänker på honom varje augusti, när min kropp utvecklar dessa blygsamma trädgårdsmuskler.

Det är sant att det är skönt att jobba sig trött. Men när hösten kommer är det skönt att sitta vid en dator också, på ett varmt kontor med en kaffekopp bredvid sig.

Jag kan knappt säga hur tacksam jag är över att numera få ägna mina dagar åt att skriva och översätta. Och jag är hemskt ledsen, Tony, men efter jobbet byter jag om till fåniga kläder och ger mig ut och joggar.