Att gå under gränsen

Publicerad i GP 30 maj 2018

Att ”gå över gränsen” kan syfta på folk som har gjort något olämpligt – men också på exempelvis elitidrottare eller konstnärer som försöker nå längre än vad någon tidigare har gjort inom deras område.

Nå, den här texten handlar om motsatsen: vad som kan hända om man går under gränsen.

Som så ofta när det gäller förändringar så började det med barnen.

Först slutade den ena ungen äta kött, sedan den andra. Min fru och jag suckade.

Under en period körde vi med dubbel matlagning: kött till de vuxna, vegetariskt till barnen. Det blev krångligt och tidsödande, och efter ett tag kom vi fram till att slopa köttet helt hemma. Men när jag åt ute beställde jag alltid kött.

Så småningom bestämde jag mig ändå för att ta ett köttfritt år, mest för att testa att leva likadant som barnen. Och det var när jag skulle börja äta kött igen efter det som jag märkte att suget hade försvunnit.

När jag tuggade på en biff smakade det inte precis äckligt, men inte heller gott. Framför allt kändes det främmande. Vad var det där för konstig produkt, vad gjorde den i min mat?

Jag hade gått under gränsen. När man gör något alltför sällan tappar det till slut sin betydelse.

Det finns många goda etiska och politiska skäl till att inte äta kött, men det var alltså inte sådana överväganden som drev mig. Och förresten äter jag fortfarande havslevande djur – jag är så kallad göteborgsvegetarian.

Att kunna avstå från saker är på många sätt en god egenskap. Om vi ska kunna rädda jordklotet måste vi nog alla lära oss att avstå från en del av dagens överflöd.

Men på ett personligt plan kan det vara förbryllande.

För först var det köttet, och nu är det alkoholen.

De senaste åren har jag gått från att vara normaldrickare till att bli sällandrickare till att bli – har jag plötsligt insett – en person som nästan aldrig dricker.

Det är märkligt. Jag ser verkligen mig själv som någon som står vid en bardisk med ett glas och tankfullt blickar ut över boulevarden utanför. Det är ju jag – en snubbe som gärna tar ett par drinkar. Eller hur?

Nej, tydligen inte längre.

Utan att jag märkte det halkade jag under gränsen. Vips var alkoholen – och framför allt själva betydelsen av alkoholen – borta ur mitt liv.

Det kanske är sunt på ett sätt. Men det är obehagligt att inte känna igen sig själv.

Betyder det här att jag kan sluta med vad som helst? Är min identitet bara en samling slumpmässigt förvärvade vanor?

Var finns i så fall mitt verkliga jag?

Den som har ett svar får gärna skicka det till Världens gång-redaktionen.

Autoantonymer är vi allihopa

(Publicerad i GP onsdag 2 maj 2018)

På en fest hamnade jag i diskussion med en man i ljusblå kavaj. Vi pratade om bästa sättet att hantera ekonomin i ett parförhållande, och vi var helt överens: delad ekonomi är bäst.

Efter en stund sprack dock enigheten. Det visade sig nämligen att vi hade använt ordet ”delad” i två motsatta betydelser.

Jag menade delad som i gemensam. För mig är det självklart att två människor som lever tillsammans också har pengarna tillsammans.

Mannen i den blå kavajen menade delad som i separerad. Han och hans fru hade skilt pengarna åt så långt det gick. För honom var det lika självklart.

Vad som hänt var att mannen och jag hade råkat använda en autoantonym. Det vill säga ett ord som kan betyda två rakt motsatta saker.

Att ord har flera betydelser är förstås vanligt. Men att samma ord rymmer sin egen motsats är mer sällsynt.

Två vanliga exempel är ”grina” som både betyder skratta och gråta, och ”damma” som både betyder att ta bort damm och att avge damm. Det dammar när man dammar.

Ett kanske mer intressant ord är ”samkönad”. Det betyder dels tvåkönad, dels likakönad.

En samskola är samkönad på det sättet att eleverna är av olika kön, men en samkönad relation är samkönad på det sättet att parterna är av samma kön.

Om man vill kan man alltså roa sig med att skriva så här: Min fru och jag lever i ett samkönat äktenskap med delad ekonomi.

Den meningen tål att tänkas på.

Ett exempel till: att ”jobba mot” vapenindustrin kan betyda att man protesterar mot vapentillverkning – eller att man tvärtom samarbetar med vapenindustrin.

Varför vissa ord betyder motsatsen till sig själva har jag ingen aning om. Jag lämnar den frågan till språkvetarna. Men jag gillar sådana ord eftersom de är så mänskliga.

För vem rymmer inte sin egen motsats? Ingen är väl enbart glad eller enbart ledsen, enbart flitig eller enbart lat? Ingen är väl enbart god eller ond?

Själv sopsorterar jag noga och äter inte kött. Men jag kommer att flyga utomlands två gånger bara den här våren. Jag verkar alltså vara både miljövän och miljöbov.

För den som vill ha mer extrema exempel så lär vi av historien att en varmhjärtad familjefar också kan vara en sadistisk lägervakt. Och att en hänsynslös självmordsbombare också kan vara en kärleksfull son.

Autoantonymer är vi allihopa.

Ordens betydelse skiftar med sammanhanget, och det är likadant med oss människor. Det behövs ett sammanhang för att vi märkliga, motsägelsefulla varelser ska bli någorlunda begripliga.