Flädersaft och goda grannar

Publicerad i GP onsdag 28 juni

Midsommaren är förbi; flädern mognar. Det är dags att göra saft.

Vårt fläderträd i sommarstugan – för det är ett träd, inte en buske – står egentligen på grannens tomt, men halva växer över på vår sida. Jag reser stegen mot stammen och klättrar upp med en sax i fickan.

Jag sticker upp huvudet i bladverket. Det är en egen värld här uppe: flädervärlden. Det droppar lite efter regnet som föll för en stund sedan.

Jag funderar på hur den här sommarens personlighet ska bli. Vissa somrar blir legendariska, som VM-somrarna 1958 och 1994. Andra blir oförglömliga på ett personligt plan. Det kan vara av positiva eller negativa orsaker, men varje sommar har sin egen karaktär.

Även vintrar har ofta en tydlig personlighet. De hårda krigsvintrarna på 40-talet. Eller de vintrar, senast var det väl på 80-talet, då man kunde ploga bilväg ut till södra skärgården. Sådan kyla är ett monument i sig.

Vårar och höstar är mer lösa i kanten. De är alltför skiftande och nyckfulla. Rentav opålitliga. De blir inga riktiga personligheter.

Till min glädje ser jag att fläderblommen är nästan helt lusfri i år. Jag klipper av klase efter klase och låter dem falla ner på gräsmattan. I början försöker jag hålla räkningen – jag ska ha 40 stycken – men efter en stund struntar jag i det. Så viktigt kan det väl inte vara? Klasarna faller tungt men landar mjukt. Jag tittar ner: okända vita stjärnbilder i det gröna gräset.

När jag tycker att det räcker bär jag in klasarna, blandar dem med citronskivor, strösocker och citronsyra i en ren hink och slår hett vatten över. Täcker över hinken och ställer undan den. Fyra dygn ska den stå.

Flädersaft är förstås väldigt gott men faktum är att jag tycker ännu bättre om svartvinbärsbladssaft. Man gör den på samma sätt, byter bara ut fläderblommorna mot friska gröna blad från svartvinbärsbusken. Min mamma brukade göra sådan saft.

När du läser det här är det hur som helst snart dags att tappa årets flädersaft på flaskor. En flaska ska förstås gå till grannarna. Trädet står som sagt på deras sida. Bra grannar ska man vara rädd om.

Midsommaren är förbi, men ännu en tid är nätterna mattgrå och mystiska. Solens öga blundar inte så här års, det bara kisar lite.

Jag hoppas den här sommarens personlighet blir stark och fin. Jag hoppas att jag ska känna mig utvilad och stärkt i augusti. Tja, vi får väl se. Om flädersaften blir god så är det åtminstone en bra början.