(Publicerad i GP 3 maj)
Min dotter hade sitt första sommarjobb förra året, på ett
äldreboende. I år ser hon ut att få jobb som fastighetsskötare.
- Det är en bra erfarenhet, säger jag till henne.
Och det låter ju bra. Mina föräldrar brukade säga samma sak
till mig. Men vad betyder det egentligen?
Jag har haft fler jobb än jag kan räkna. Jag har rest över
halva världen, träffat massvis av människor i mängder av olika situationer. Jag
har levt med samma kvinna i bortåt 25 år, vi fick två barn, ett av dem dog.
Erfarenheter i massor.
När kommer egentligen
stunden då jag får nytta av dem?
En del av mig vill svara: aldrig, det är en bluff alltihop.
När man säger att något är ”en bra erfarenhet” tycks man
underförstått mena att livet är en väg som oavbrutet går framåt, mot något
bättre. Ibland kommer man till något litet hinder och då plockar man upp sin
medhavda erfarenhet, som en matsäck ungefär. Man löser problemet och traskar sedan
vidare, visslande.
Men vems liv ser ut så? Inte mitt i alla fall.
Och tänk om ens erfarenheter inte alls är ”bra”? Tänk om man
har blivit slagen, om ens föräldrar var missbrukare eller om man bär på annat
som tynger en?
En erfarenhet är mer än en enskild händelse.
Det är mer än ett minne.
En erfarenhet är något som du i efterhand inser har format
dig.
Vi föds inte som oskrivna ark, men det är ändå slående hur
öppet livet är för ett nyfött barn. Hur annorlunda framtiden blir om man växer
upp rik eller fattig, i en kärleksfull miljö eller en kärlekslös.
Vi bygger en världsbild utifrån de erfarenheter vi gör. Och
de erfarenheter vi gör skiljer sig mycket åt i vårt hårt uppdelade samhälle.
Folk som går på teater träffar inte folk som går på monster
truck. Folk som bor i Askim känner ingen i Biskopsgården och tvärtom. Folk som
går från framgång till framgång glömmer bort gamla kompisar som går mellan
a-kassa och soc.
Och likväl tror jag det är nyttigt för en ung människa att
jobba en sommar med äldre och en sommar med fastighetsskötsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar