(Publicerad
i GP 24 augusti 2016)
Jag
är säker på att många som läser det här har slagit en strike i bowling någon
gång. Även den klantigaste spelare lyckas med det ibland. Det hände till
exempel mig härom veckan.
Vi
var några stycken som hade flytt undan augustikylan och regnet in på en
bowlinghall. Jag hade inte bowlat på åratal, så jag var minst sagt rostig. Men
efter en halvtimmes spel hittade jag plötsligt rätt. Jag kände direkt hur
klotet fick rätt riktning, rätt skruv och rätt fart.
Bom,
så for alla käglorna ner och en animerad gubbe dansade på skärmen där våra
resultat visades.
Såja,
tänkte jag, nu har jag hittat stilen. Nu är det bara att fortsätta på samma
sätt.
Men
lyckades jag slå en enda strike till under resten av spelet? Nej, naturligtvis
inte.
Sånt
fascinerar mig. Sporter – och andra verksamheter – som är så enkelt
konstruerade att även en nybörjare kan få ett perfekt resultat. Samtidigt som
bara en mästare kan upprepa resultatet gång på gång.
Trots
att jag exakt mindes känslan i kroppen vid den där striken förmådde jag inte
upprepa den enkla rörelsen med klotet. Varför inte? Antagligen för att det
finns tusen detaljer som jag inte ens tänkte på när jag råkade få in min
lyckträff. Detaljer som professionella bowlare nöter i åratal, med målet att
mekanisera det perfekta slaget.
Fast
inte ens proffsen slår en serie med enbart strikes särskilt ofta. Att upprepa
det enkla är svårt även för dem.
Det
finns folk som skriver en trallvänlig poplåt som under några månader nynnas av
varenda människa i landet. Fint, tänker kompositören, nu kan jag det här med
att skriva hits, nu är det bara att fortsätta på samma spår. Men när hans eller
hennes nästa låt kommer bryr sig ingen om den. Den blir motsatsen till en hit:
en flopp.
Efter
ytterligare ett par misslyckade försök avpolletteras låtskrivaren från
skivbolaget och är snart bortglömd.
Det
var så enkelt att göra en gång, så svårt att upprepa.
Ordet
hit, förresten, det betyder ju egentligen träff.
Det
är med låtskrivande som med bowling. De flesta av oss har egentligen ingen
aning om hur det går till. Vi skickar bara iväg ett par klot eller ett par
låtar och hoppas att någon av dem ska träffa.
