(Publicerad i GP onsdag 27 juli)
Jag vet att fotbolls-EM är slut sedan länge,
och jag vet att Erik Hamrén redan har avgått som förbundskapten. Efter all
kritik förtjänar han egentligen att få vila ut.
Men jag måste bara få ur mig det här.
Jag har retat mig på Hamréns tomma floskler
ända sedan han tillträdde, och när jag hörde Kim Källström uttala sig inför
Sveriges sista gruppspelsmatch i EM fick jag slutligen nog. Efter två minst
sagt slätstrukna insatser var Sverige tvungna att vinna sista matchen.
- Vi måste tro på det, sa Kim.
Orden var hans, men samtidigt inte: det var
Hamréns tankesätt som lyste igenom. Kim är en ärrad veteran och jag är säker på
att han egentligen vet mycket bättre.
För fotboll handlar inte alls om att tro.
Det handlar om att vara väl förberedd såväl fysiskt som mentalt. Det handlar om
att ha ett inarbetat spelsystem där alla vet vad de ska göra, och om att ha en
fungerande matchplan.
Inget av detta har Hamréns landslag
någonsin haft. Hamrén har varit som en general i första världskriget som
skickar fram de meniga i den ena utsiktslösa anfallsvågen efter den andra. Spring
mot fiendens linjer bara! Spänn ut bröstet och tro på det ni gör, så kommer
segern! Leve fosterlandet!
Och så mejas rad efter rad med värnlösa
unga män ner.
Elitidrott handlar om att vinna. Det är klart
att man ska drömma stort och sikta högt! Men det måste finnas substans bakom.
En sådan substans behöver inte handla om
tråkigt defensivspel à la Lagerbäck. Man kan mycket väl öva in ett offensivt
system – tänk bara på vilken fin anfallsfotboll Hamrén själv stod för när han
tränade Örgryte.
Som förbundskapten har Erik Hamrén tyvärr erbjudit
svenska folket motsatsen till substans. Reklamsnack, managementfloskler, fraser
som verkar hämtade ur kurser av typen “Få bättre självkänsla snabbt”. Och på
planen: ett landslag som kollapsat gång på gång.
När Hamrén var ny på sin post pratade han
om att han ville ha spelare med “shining”. I hans svengelska tappning betyder det
ungefär “utstrålning”, en användning av ordet som en engelsman skulle skaka på
huvudet åt.
“Shining” som substantiv betecknar oftare något
helt annat: en övernaturlig förmåga att se spöken och varsel. Som i Stephen
King-filmatiseringen “The Shining”.
Det här kan verka som en bagatell, men för
mig är det symboliskt.
Ta reda på fakta? Vara noga med detaljerna,
se till att det man säger och gör har en fast grund?
Äsch, såna jobbiga grejer behövs inte. Det
räcker om man tror!
Där har ni Erik Hamrén som förbundskapten.
