(Publicerad i Göteborgs-Posten 3 juni 2015)
Sedan Stadsbiblioteket nyinvigdes för ett drygt år sedan har
utlåningen sjunkit med 30 procent, meddelades det nyligen.
Det är tyvärr lätt att förstå varför: nybygget är riktigt
dåligt genomtänkt.
Jag skriver detta med sorg i hjärtat, för Stadsbibblan har i
perioder varit mitt andra hem. Tänk så många gånger jag har klivit in genom den
gamla entrén, där man kom in i en öppen, härlig ljusgård och såg raderna av
böcker på våningarna ovanför.
I den nya entrén är det mörkt och lågt i tak. En stor trappa
leder ner i källaren och den äldre biblioteksdelen till höger tycks vara
avspärrad.
Böcker? Nej, inga. Eller vänta, till vänster finns några
hyllor med pocketböcker, ungefär som när bokhandlare ställer ut lite billiga titlar
på trottoaren.
Efter en stund ser man att avspärrningen till höger
egentligen är en pelarrad – det går att komma igenom. Efter pelarna kommer dock
nästa hinder: vägen blockeras av en informationsdisk, ofta med lång kö. När man
trängt sig förbi den är man äntligen inne i det egentliga biblioteket.
Om Stadsbiblioteket var en sajt skulle jag redan ha klickat
bort den vid det laget. Förvirrad design, usel användarvänlighet. Orka!
Sedan kommer nästa besvikelse: så få böcker det finns!
Hyllorna är numera låga och glesa. Man får intryck av att böcker har blivit en
bristvara i världen.
Det är feltänkt i
grunden. Som om Frölunda skulle meddela att deras matcher i fortsättningen ska spelas
i 3*5 minuter i stället för 3*20, för ishockey är ju ändå rätt tråkigt och
gammalmodigt. Publiksiffrorna i Scandinavium skulle sjunka på samma sätt som utlåningssiffrorna
på biblioteket har gjort. Hockeyfansen vill ha riktig hockey. Vi bokälskare
vill ha ett riktigt bibliotek. Ett boktempel.
Det är faktiskt huvudbiblioteket i landets näst största stad
vi talar om.
Så mycket har blivit fel att jag inte kan räkna upp allt
här. De nya yttergångarna runt den gamla byggnaden är uselt utnyttjade. Och är det
någon som har lyckats hitta från A till Ö på den skönlitterära sektionen?
(Tips: efter I måste man ta vägen genom avdelningarna för konst och arkitektur,
och efter M ska man gå bort till andra sidan ljusgården.)
Vi trogna fans lär väl trotsa krånglet och fortsätta låna
böcker. Men att det ska tillkomma nya låntagare när biblioteket aktivt tonar ner
sin kärnverksamhet? Glöm det.
Jag lutar mig över räcket och tittar ner i ljusgården mot
bottenvåningen, där det tidigare alltid vimlade av folk. Nu står där några läsfåtöljer
utplacerade. I två av dem sitter folk och sover.
