(Publicerad i GP onsdag 21 december)
På morgonen när jag skulle skära itu en apelsin på mitten för att kunna pressa den till juice, slant kniven och jag skar mig i vänster pekfinger − en sådan där löjlig skada som man helst inte vill berätta om för någon. Jag satte på ett plåster. På skärbrädan blandades blod och apelsinsaft.
På jobbet några timmar senare körde jag fast på en rimmad vers som ingår i den bok jag håller på att översätta (en samling essäer och artiklar av amerikanen Jonathan Franzen).
Det är en ganska larvig Alla hjärtans dag-vers som bygger på en ordvits. Diktjaget önskar att hon vore a little rock, en liten sten, för då kunde hon en vacker dag växa upp och bli a little boulder. Här finns en dubbelmening: boulder betyder stenblock, men uttalas på samma sätt som bolder, djärvare. Och detta är just poängen: om hon vore lite djärvare skulle hon våga be den pojke hon beundrar om en dejt.
Jag skakade på huvudet – hur i all världen skulle jag kunna göra svenska av det?
För att få fart på hjärnan bestämde jag mig för att gå en sväng. Men först bytte jag plåster. Mitt lilla sår var förvånansvärt djupt och hade blött igenom det första.
Nere på gatan mötte jag den gamla tanten i grön basker med sin hund, en cavalier king charles spaniel. Själv tog jag en runda i Slottsskogen och satte mig sedan på ett kafé.
Medan jag smuttade på kaffet såg jag hur kaféinnehavaren ställde ut en skål med vatten utanför entrén. Strax kom tanten i den gröna baskern förbi med sin hund. Hon lät hunden dricka och vinkade glatt in mot kafét. När hon hade gått tog innehavaren bort skålen igen.
Jag hade sett den där tanten massvis av gånger, och jag hade ofta suttit på det här kafét. Men aldrig hade jag anat att det fanns ett samband mellan dem.
Jag funderade: kunde man få till något med yngre och äldre stenåldern, tro? Eller kunde man ha en liten sten som ville växa upp till ”en riktig klippa”? Där fanns ju faktiskt en dubbelmening som kanske skulle gå att använda.
På kvällen när jag lade mig i sängen bredvid min fru dunkade det lätt i det skadade fingret. Jag tänkte på kaféinnehavaren som ställde ut vatten speciellt åt tanten och hennes hund, och jag tänkte på hur sjutton jag skulle kunna få min lilla vers att rimma.
Men det sista jag tänkte innan jag somnade var: i natt ska jag läka mitt sår.
