(Publicerad i Göteborgs-Posten onsdag 23 november)
Vi är många som har följt programmet ”Barn till varje pris?” som har gått i SVT under hösten. Där har par och enskilda berättat om sin barnlängtan, och vi har fått en provkarta på de många metoder som idag finns för att åtgärda ofrivillig barnlöshet.
För att ta några exempel: Vi har sett ett par som låter en indisk surrogatmamma föda deras barn mot en ersättning på 40 000 kronor, en 22-årig kvinna som skaffar barn på klinik i Danmark eftersom hon inte vill vänta på en lämplig far och en mamma som har fyra söner och anser att hon borde ha rätt att välja en flicka nästa gång.
Programmet har utmanat många av mina åsikter, men jag skriver inte det här för att ha synpunkter på andras val. För min fru och mig gick det lätt att få barn på det gamla vanliga sättet. Vilka metoder vi hade varit beredda att ta till om det hade krånglat kan jag inte svara på.
Men jag tänker på två saker. Det ena är hur omöjligt det är att skilja natur från kultur i dagens värld. I programmet skildras barnlängtan som en stark biologisk drift – men denna drift kan bara tillfredsställas med alltmer komplicerad teknik: äggdonationer, embryoadoption och annat. Utan dessa onaturliga metoder, ingen naturlig lycka, tycks det.
Det andra jag tänker på är ett citat som jag stötte på för länge sedan. Jag minns inte upphovspersonen – Världens gång-läsarna får gärna hjälpa mig − och jag citerar här fritt ur minnet: ”Vi hyser i de flesta fall inte en åsikt emedan vi har blivit övertygade om att den är välgrundad, utan emedan vi hyser en åsikt försöker vi övertyga oss om att den är välgrundad.”
Jag minns att jag tyckte att det var lite väl krasst uttryckt. Men nu vet jag inte längre.
Om det hållits en folkomröstning för 50 år sedan, skulle vi då ha sagt ja till alla de här nya metoderna för att skaffa barn? Jag tvivlar på det.
Men när metoderna väl finns och man själv står där som barnlös, hur ska man då kunna säga nej? Och med beslutet redan fattat börjar sökandet efter goda argument för det.
Nästa steg är utan tvivel att vi kan välja inte bara kön på våra ofödda barn utan även olika begåvningar, som musikalitet, studiebegåvning och atletisk förmåga.
Vad anser vi om sådana val idag? Vad anser vi om 50 år?
Först kommer metoden, sedan rättfärdigandet av den.
Ett är i alla fall säkert: barnen är lika naturliga hur de än kommer till.
