Kåseribloggen

Oui, jag ångrar faktiskt ett och annat

2012-01-18T08:54:00.000+01:00

(Publicerad i GP onsdag 18 januari 2012)

Radion står på i bakgrunden och det där pampiga introt,det är ju ... Javisst: Edith Piaf, Non, je ne regrette rien.

Jag skruvar upp volymen. Ah, vilken låt, vilken röst!

Piaf sjunger att hon tänder en brasa där hon eldar upp allt gammalt, bådesorger och glädjeämnen. Hon behöver inte det där längre, hon ska börja om pånytt, från noll, och nej, hon ångrar ingenting.

Låten är gammal, men tankesättet bara alltför modernt. Stövla på, klampa fram,och se dig inte om.

Och jag undrar: varför får man inte ångra sig? Är inte det ett adelsmärke föross människor att vi kan känna ånger och skuld när vi har gjort något dumt?

Finns det någon läsare av den här spalten som aldrig har sagt något sårandetill någon? Som aldrig har svikit någon? Som aldrig har betett sig illa någongång - när ett förhållande tagit slut, i en syskonkvist, i en prestigekamp påjobbet?

Ni som aldrig har gjort något av detta kan ta utgången till vänster, ha det såtrevligt på helgonavdelningen.

Vi andra gör faktiskt rätt klokt i att känna ånger ibland. Det är klart man skagå vidare i livet, men först behöver man reda ut det som ligger bakom en.

Förresten ska man vara glad att man har något att ångra. Det betyder att man harlevt, att man har testat gränser, att man har vågat något. För det tillhör faktisktlivet att man går för långt ibland, att man gör saker som ... ja, som manångrar.

Non, je neregrette rien är en kärleksång. Skälet till att Piaf vill börja omfrån noll är att hon har träffat en ny man. "Mitt liv, min glädje, börjarmed dig idag."

Kära Edith, jag vet att det inte är du som har skrivit texten, men jag måsteändå säga: det funkar inte så. Den här gången ska allt bli annorlunda, tänkerdu. Men det förflutna går inte att elda upp, det kommer alltid tillbaka.

Du behöver en ny text, Edith:

"Oui, jag ångrar faktiskt ettoch annat. Från hjärtat vill jag be X och Y om ursäkt för det jag gjorde. Jaghar gått i terapi och lärt mig mycket om mig själv. Jag är fri från det gamla. Nuär jag redo att gå vidare med högburet huvud."

Det enda lilla problemet är att få det där sångbart.

I natt ska jag läka mitt sår

2011-12-22T09:06:00.000+01:00

(Publicerad i GP onsdag 21 december)

På morgonen när jag skulle skära itu en apelsin på mitten för att kunna pressa den till juice, slant kniven och jag skar mig i vänster pekfinger − en sådan där löjlig skada som man helst inte vill berätta om för någon. Jag satte på ett plåster. På skärbrädan blandades blod och apelsinsaft.

På jobbet några timmar senare körde jag fast på en rimmad vers som ingår i den bok jag håller på att översätta (en samling essäer och artiklar av amerikanen Jonathan Franzen).

Det är en ganska larvig Alla hjärtans dag-vers som bygger på en ordvits. Diktjaget önskar att hon vore a little rock, en liten sten, för då kunde hon en vacker dag växa upp och bli a little boulder. Här finns en dubbelmening: boulder betyder stenblock, men uttalas på samma sätt som bolder, djärvare. Och detta är just poängen: om hon vore lite djärvare skulle hon våga be den pojke hon beundrar om en dejt.

Jag skakade på huvudet – hur i all världen skulle jag kunna göra svenska av det?

För att få fart på hjärnan bestämde jag mig för att gå en sväng. Men först bytte jag plåster. Mitt lilla sår var förvånansvärt djupt och hade blött igenom det första.

Nere på gatan mötte jag den gamla tanten i grön basker med sin hund, en cavalier king charles spaniel. Själv tog jag en runda i Slottsskogen och satte mig sedan på ett kafé.

Medan jag smuttade på kaffet såg jag hur kaféinnehavaren ställde ut en skål med vatten utanför entrén. Strax kom tanten i den gröna baskern förbi med sin hund. Hon lät hunden dricka och vinkade glatt in mot kafét. När hon hade gått tog innehavaren bort skålen igen.

Jag hade sett den där tanten massvis av gånger, och jag hade ofta suttit på det här kafét. Men aldrig hade jag anat att det fanns ett samband mellan dem.

Jag funderade: kunde man få till något med yngre och äldre stenåldern, tro? Eller kunde man ha en liten sten som ville växa upp till ”en riktig klippa”? Där fanns ju faktiskt en dubbelmening som kanske skulle gå att använda.

På kvällen när jag lade mig i sängen bredvid min fru dunkade det lätt i det skadade fingret. Jag tänkte på kaféinnehavaren som ställde ut vatten speciellt åt tanten och hennes hund, och jag tänkte på hur sjutton jag skulle kunna få min lilla vers att rimma.

Men det sista jag tänkte innan jag somnade var: i natt ska jag läka mitt sår.

Först kommer metoden, sedan rättfärdigandet

2011-11-23T08:55:00.000+01:00

(Publicerad i Göteborgs-Posten onsdag 23 november)

Vi är många som har följt programmet ”Barn till varje pris?” som har gått i SVT under hösten. Där har par och enskilda berättat om sin barnlängtan, och vi har fått en provkarta på de många metoder som idag finns för att åtgärda ofrivillig barnlöshet.

För att ta några exempel: Vi har sett ett par som låter en indisk surrogatmamma föda deras barn mot en ersättning på 40 000 kronor, en 22-årig kvinna som skaffar barn på klinik i Danmark eftersom hon inte vill vänta på en lämplig far och en mamma som har fyra söner och anser att hon borde ha rätt att välja en flicka nästa gång.

Programmet har utmanat många av mina åsikter, men jag skriver inte det här för att ha synpunkter på andras val. För min fru och mig gick det lätt att få barn på det gamla vanliga sättet. Vilka metoder vi hade varit beredda att ta till om det hade krånglat kan jag inte svara på.

Men jag tänker på två saker. Det ena är hur omöjligt det är att skilja natur från kultur i dagens värld. I programmet skildras barnlängtan som en stark biologisk drift – men denna drift kan bara tillfredsställas med alltmer komplicerad teknik: äggdonationer, embryoadoption och annat. Utan dessa onaturliga metoder, ingen naturlig lycka, tycks det.

Det andra jag tänker på är ett citat som jag stötte på för länge sedan. Jag minns inte upphovspersonen – Världens gång-läsarna får gärna hjälpa mig − och jag citerar här fritt ur minnet: ”Vi hyser i de flesta fall inte en åsikt emedan vi har blivit övertygade om att den är välgrundad, utan emedan vi hyser en åsikt försöker vi övertyga oss om att den är välgrundad.”

Jag minns att jag tyckte att det var lite väl krasst uttryckt. Men nu vet jag inte längre.

Om det hållits en folkomröstning för 50 år sedan, skulle vi då ha sagt ja till alla de här nya metoderna för att skaffa barn? Jag tvivlar på det.

Men när metoderna väl finns och man själv står där som barnlös, hur ska man då kunna säga nej? Och med beslutet redan fattat börjar sökandet efter goda argument för det.

Nästa steg är utan tvivel att vi kan välja inte bara kön på våra ofödda barn utan även olika begåvningar, som musikalitet, studiebegåvning och atletisk förmåga.

Vad anser vi om sådana val idag? Vad anser vi om 50 år?

Först kommer metoden, sedan rättfärdigandet av den.

Ett är i alla fall säkert: barnen är lika naturliga hur de än kommer till.

Allt ska de ha

2011-10-26T08:49:00.002+02:00

(Publicerat i GP onsdag 26 oktober)

I en hemlig timme mellan eftermiddag och kväll, medan det sakta skymde utanför, satt jag på en bar nära Chapmans Torg i Majorna.

Den frid jag hoppats på stördes dock av en ganska ung man i randig skjorta vid bordet bredvid. Han lade högljutt ut texten om än det ena, än det andra, medan hans sällskap – en kvinna som uppenbarligen var hans fru och en manlig kompis – hummade och nickade beundrande åt allt han sa.

Vad mannen talade allra mest om var sin heta längtan efter att bli prenumerant på tidningen Connoisseur.

Detta är inte vilken tidning som helst. Connoisseur går endast ut till svenskar som har en årsinkomst på minst 1,2 miljoner kronor. Dessa rika människor får tidningen gratis, ingen annan tillåts prenumerera på den.

- Jag var så otroligt nära förra året, det fattades bara hundra tusen. Jag ska säga till revisorn att göra ett annat upplägg på deklarationen i år, för nu ska jag ha den. Nicke fick den förra året, det vet ni, va?

Så långt var det illa nog – jag var helt ointresserad av att lyssna på en ung strebers ambitioner om att tjäna ännu mer pengar än han redan gjorde. Men det skulle bli värre ändå. Efter en stund förstod jag nämligen att randiga skjortan och hans fru var nyinflyttade i kvarteret.

Jag rös där jag satt.

Jo, jag vet att allt förändras, och storstäder mest av allt. Jag har själv sett Haga gå från förfallet proggnäste till uppsnofsade shoppingkulisser. Jag har sett utdömda adresser på Långgatorna – som för tjugo år sedan inhyste sunkiga svartklubbar där jag tillbringade alltför många nätter – förvandlas till svindyra bostadsrätter.

Så är det, allt är i rörelse. Men Majorna. Här har det funnits plats för snedseglare och udda typer. Här har hyrorna varit så pass låga att ensamstående föräldrar kunnat hanka sig fram. Här finns småbutiker och arbetarkaféer kvar, här är tempot lite lägre, här kan alternativkulturen andas. Jag hamnade här av en slump i slutet av 90-talet – i Kungsladugård, för att vara exakt – och kände mig hemma från första dagen.

För femton år sedan skulle människor som drömmer om att få tidningen Connoisseur inte ens ha sneglat åt Chapmans Torg. Nu vill de ha det här också. Allt ska de ha.

Randiga skjortan pladdrade på, och jag flydde ut i mörkret och blåsten på Karl Johansgatan. Måtte det åtminstone gå långsamt, tänkte jag. Måtte Majorna få finnas kvar några år till.

Ett fiskben i halsen

2011-10-03T08:49:00.001+02:00

(Publicerad på Världens gång i GP 1 oktober 2011)

Jag panerade koljafiléerna i ägg och ströbröd och stekte dem i smör tills de var färdiga, men inte en sekund längre. Potatismoset var redan framställt på bordet i en ångande kastrull, liksom hemlagad lingonsylt samt muskotnöt och rivjärn. Jag ropade på familjen att komma och äta

Det är en särskild glädje att servera mat som alla tycker om, så att man slipper gnäll och protester och bara kan njuta av att se hur alla tar för sig. I vår familj är panerad fisk med potatismos och lingon just sådan mat.

Själv tog jag genast till mig en av de tjockaste fiskbitarna, en sådan där som är maximalt saftig och aningen, aningen rå längst in – det är nämligen så vist ordnat att barnen föredrar de tunna, genomstekta bitarna. Jag tuggade och mumsade och njöt och sedan … ja, sedan svalde jag ju. Och jag kände genast hur ett fiskben satte sig på tvären i halsen.

Det verkade som en bagatell först. Jag sköljde med vatten, prövade med att äta morot, knäckebröd, äpple. Benet satt där det satt. Så småningom blev det obehagligt, och efter kontakt med sjukvårdsupplysningen tog jag en taxi till akuten. Taxichauffören menade att han lätt skulle kunna lösa problemet med hjälp av heimlichmanövern. Jag avböjde.

Men det var inte alls det här jag skulle berätta egentligen. Det är varken koljan, fiskbenet, eller heimlichmanövern jag vill säga något om.

Det är om känslan efteråt.

Känslan efter att läkaren hade plockat ut benet med något som liknade en lång grilltång. Efter att han hade visat upp det och jag generat hade mumlat något om att: ”Ja, det var säkert inte så allvarligt, det hade väl lossnat snart.” På vilket han hade svarat: ”Nä du, det här hade du dött av om du inte fått bort det.”

När jag gick ut i den mörka kvällen för att ta spårvagnen hem mådde jag precis som vanligt. Det kliade inte ens i halsen. Inget hade hänt. Samtidigt läkarens ord: ”Det där hade du dött av.”

Om jag åtminstone varit gipsad eller blåslagen. Så att det funnits något att visa upp, något att göra en story av. Hur ska man kunna förstå något som det inte går att göra en historia av?

Jag kände mig lurad på en sorts existentiell bävan. Mitt liv var räddat − men på ett så förbannat banalt sätt!

Nästa dag tog jag med en portion överbliven kolja till jobbet. Den smakade bra även mikrad, även om det förstås inte kan jämföras med nystekt.

Mitt skal är knäckt sedan länge

2011-08-31T09:18:00.001+02:00

(Publicerad i GP onsdag 31 augusti 2011)

Sorg är en så stor känsla att man måste bli vuxen för att den ska få plats i en.

Jag var på några begravningar som barn. Äldre släktingar. Jag iakttog noga allt som hände, studerade prästen, gästerna, hur pratet gick vid kaffet efteråt. Att se vuxna människor gråta skrämde mig. Själv var jag alldeles tom och blank inombords. Försiktigt petade jag bort leverpastejen och saltgurkan från landgången.

Inte ens när mormor dog visste jag hur jag skulle härbärgera sorgen, trots att jag älskade henne mycket och jag hade hunnit bli så pass gammal som 15. Jag stod vid kanten av hennes grav och svajade. Livet hade inte knäckt mitt skal än, jag var fortfarande kvar i en sorts stumhet. Jag kunde inte se vad döden hade med mig att göra.

Upplevelsen av förlust kan förstås finnas hos minsta barn. Men själva sörjandet och dess uttryck, det är det man lär sig först med åren.

Ett spädbarn kan inte skilja ens på de enklaste känslor. Babyn vet inte om den är hungrig, sömnig eller har svid i ljumskvecken. Den vet bara att något är fel och har bara ett sätt att uttrycka obehaget på: att skrika.

Med tiden lär sig barnet att sortera känslorna och att rymma dem utan rädsla. Aha, det där är hunger, och det där är sveda. Ingen fara. Det går att bota med en macka eller lite salva. Ju äldre barnet blir, desto komplexare känslor lär det sig hantera.

Jag kan bara tala för mig själv. Under årens lopp har jag gjort mina förluster, som alla andra. Några gånger har jag även upplevt min egen kropps stora bräcklighet. Till slut har jag kunnat se: aha, det där är sorg. Det är inte samma sak som frustration, ensamhet, leda eller allmän nedstämdhet. Och när en känsla går att skilja ut på det viset, då går den också att få plats med och hantera. Det är min erfarenhet.

Numera är mitt skal knäckt sedan länge. Livet har brutit in i mig med sin fulla, skoningslösa kraft. Jag vet numera vad döden har med mig att göra.

I somras stod jag åter vid en nära anhörigs grav. Det var barn med på begravningen. Kanske skrämdes de av att se en vuxen människa gråta.

Kaprifolen gör som den vill

2011-08-19T09:46:00.001+02:00

(Publicerad i GP 7 augusti 2011)

På sommaren jobbar jag mycket med uppfostran. Jag lär växtligheten att fatta skillnaden mellan natur och kultur.

Det är ett sjå, tro mig.

Vår sommarstuga på Orust har till stor del skogstomt. Men där finns också en bit som är gräsmatta. Gränsen skog/gräsmatta är mycket tydligt dragen. Det är viktigt med tydliga regler.

Där till vänster, säger jag till växterna, råder natur. Där får ni växa som ni vill. Men här till höger råder kultur. Här bestämmer jag. Här vill jag ha halvdecimeterhöga grässtrån, inget annat.

Tydligt och lättfattligt, eller hur? Dessutom har jag ett utmärkt pedagogiskt verktyg till min hjälp: en gräsklippare.

Men tror ni grönskan fattar? Inte då.

Det räcker att jag är borta några dagar för att gränsen ska börja se suddig ut. Små tall- och björkskott sticker upp ur gräset. Kottar och avbrutna grenar ligger hur som helst. Och själva gräset har blivit tovigt och ovårdat.

Jag förklarar lugnt och sakligt en gång till. Där natur. Här kultur. Okej?

Men det är egentligen ännu mer komplicerat än så. För tråkigt nog behöver även själva naturen uppfostras.

I skogen kring vår stuga växer bland annat vildkaprifol. En underbar växt förstås. Blommornas doft i sommarnatten överträffar det mesta.

Men kaprifolen sprider sig okontrollerat. Den kväver andra växter. Som exempelvis de blåbärssnår som växer på tomten. Dessa vill jag till varje pris ha kvar: det är en fantastisk lyx att kunna tassa ut barfota och plocka färska blåbär till yoghurten på morgnarna.

Alltså förmanar jag kaprifolen: Åt det hållet kan du växa. Men inte åt andra. Blåbär här, kaprifol där, så ska det se ut i naturen. Inget jäkla kaos.

Och så visar jag häcksaxen för kaprifolen, för att den ska fatta att jag menar allvar.

Men inte ens hot hjälper. Kaprifolen gör som den vill. Jag klipper, den kommer tillbaka, på nätterna kväver den blåbärsbuske efter blåbärsbuske.

Jag är en tålmodig pedagog, men frågan är om inte naturen är obildbar.

Hat är den feges undanflykt

2011-08-19T09:32:00.001+02:00

(Publicerad i GP 6 juli 2011)

En solig höstdag i Borås i slutet av 1970-talet insåg jag att jag var en dålig fotbollssupporter.

Jag stod som vanligt på J-läktaren på Ryavallen med gulsvart halsduk och en egenhändigt sydd Elfsborgsflagga, som en del av en tapper liten hejaklack. Jag var 13-14 år, Elfsborg mötte Landskrona Bois.

(Vad gäller fotbollslag fanns aldrig något val. Jag är uppväxt i Borås och pappa tog med mig på matcherna redan när jag var liten. Numera inser jag vilken tur jag haft. Jag trodde länge att alla fotbollslag strävade efter att spela vacker, vägvinnande fotboll längs marken, som Elfsborg. Med tiden förstod jag att det inte alls var så. I Göteborg har det ju till exempel inte funnits ett spelande lag sedan ... sedan ... ja, när? Öis under Erik Hamrén, kanske?)

Landskrona fick ett inkast och en av deras spelare sprang ut och hämtade bollen på löparbanan. Det var precis nedanför vår sektion. En kille bredvid mig ropade:

- Fy fan vad jag HATAR dig!

Jag hajade till. Spelaren var bara några meter bort – han hade hört vad som sagts, lika tydligt som om någon ropat samma sak åt honom i ett lunchrum eller en affär.

När matchen gick vidare vände sig killen mot mig, han märkte att jag hade reagerat.

− Ja vadå, hatar du honom inte då?

Och det var då jag insåg det. Jag var en dålig supporter. Eller åtminstone en omodern. För inte tusan kunde jag hata en människa för att han bar en tröja som inte var gul.

Under de där åren var jag en passionerad supporter. Jag levde för matcherna och stod alltid i klacken. Seger eller förlust styrde mitt humör dagarna efter. Och naturligtvis upplevde jag en stark rivalitet under spelets gång – det var ju match, tävling. Men hat? Nej, det gick inte att förstå.

Hat är förstås en legitim mänsklig känsla i vissa situationer, och ibland kan hatet även ha sin plats på en idrottsläktare. Det är klart att den tjeckoslovakiska publiken hatade det sovjetiska ishockeylandslaget vid VM i Prag 1972. Det var ju bara några år efter Sovjetunionens invasion. Det var på riktigt. Det var något helt annat än detta pinsamma, konstruerade hat som vi ser inom svensk fotboll idag.

Fotbollssupportrar brukar hävda att det inte finns någon kärlek utan hat. Eftersom de säger sig älska sitt lag måste de ha ett annat lag att hata, det är oundvikligt.

Men det är inte sant. Hat är den feges undanflykt. Hat är för latmaskar som inte kan eller vågar inse vidden av verklig kärlek − den som gör hela världen vacker oavsett vilket fotbollsslag som råkar vinna.

I varje ögonblick står livet och väger

2011-06-08T08:29:00.004+02:00

(Publicerad i GP onsdag 8 juni 2011)

För några veckor sedan tog jag tåget till Stockholm. Jag gick från Centralen till det stora förlagshuset på Sveavägen med manuset till min nya roman under armen.

Ingen behöver förstås bära med sig ett fysiskt manus längre, men jag gillade helt enkelt känslan. Jag hade bundit om pappersbunten med lite olikfärgade garntrådar som jag hittat i barnens pyssellåda. Det var en fin stund när jag klev in i foajén på Sveavägen med manusbunten i handen.

På förlaget var alla glada. På kvällen blev jag bjuden på middag. Familjen Lagercrantz var där.

Så, häromdagen, ringde förlaget. De hade nu läst manuset. Och de gillade det inte alls. Hade inte gripits det minsta av huvudpersonernas, som jag tyckte, fängslande öden. Som det såg ut nu var det inte ens nära en utgivning.

När jag lade på luren var jag iskall inombords.

Varför skriver man? Om jag för min del ska svara i ett ord så är det: frihet.

Som ung ville jag bort från väckarklockor och själlösa rutiner. Jag ville slippa de tunga jobb jag hade: lyften i långvården, trappspringet som brevbärare. Jag ville sitta på boulevarderna med ett glas och en anteckningsbok. Och jag trodde att jag hade något att bidra med.

Men allt man tror som ung är fel. Få yrken är så tunga som författarens, även rent fysiskt. Herregud, vad man får slita för att det ska bli bra.

Och friheten? Nej, ingen är så ofri som en författare. Man är helt beroende av
publiken, medierna, kritiken, förlaget. Man är i händerna på krafter som man inte styr själv.

Har förlaget fel om den här boken? Är den egentligen ett mästerverk? Tja, om jag säger så här: jag har samarbetat med min redaktör i över tio år och litar fullkomligt på henne. När hon säger att det inte håller, så gör det antagligen inte det.

Hon säger också att boken kan gå att rädda om man gör om den från grunden.

Säg att du har bakat en sockerkaka. När du tar ut den ur ugnen doftar den i ditt tycke underbart. Så kommer någon och säger: nädu, det där duger inte, förvandla tillbaka kakan till ägg, mjöl, socker, bakpulver och så vidare, och börja sedan om igen. Precis så enkelt är det att bygga om en roman.

Det handlar om flera års arbete till, förutom de som redan är nedlagda. Och även om jag bakar om texten finns inga garantier för att förlaget ska gilla den nya versionen.

Det är inte så länge sedan som Aftonbladet skrev om min förra bok att den var en ”stor roman”. Kändes fint. Kändes som att det hade lönat sig att skriva seriöst i alla dessa år, som att jag hade nått upp till en viss nivå.

Det hade jag inte. Man uppnår aldrig något. I varje ögonblick står livet och väger. Ibland är det underbart att veta det, ibland inte.

En ofelbar invandringspolitik!

2011-05-11T09:26:00.000+02:00

(Publicerad i GP onsdag 11 maj 2011.)

Okej, säg att vi vill stoppa invandringen nu. Idag, genast. Det finns ju faktiskt folk som förespråkar det, somliga av dem sitter till och med i riksdagen. Så låt oss tänka tanken. Vad krävs egentligen?

Först och främst måste vi förstås göra något åt dagens snabba kommunikationer, som gör att folk kan komma hit från hela jorden.

En självklar första åtgärd blir därför att stänga av all flygtrafik till Sverige. Men många invandrare och flyktingar kommer land- eller sjövägen, så även tågtrafiken måste upphöra. Dessutom behöver vi spärra av Öresundsbron för ingående trafik och stänga alla hamnar för främmande fartyg.

Därefter har vi gränserna mot Norge och Finland. Det mest rationella är troligtvis att beväpna sjukpensionärer och arbetslösa och placera ut dem var hundrade meter.

Men tyvärr räcker nog inte detta. Se på USA – där bygger de till och med en mur längs gränsen till Mexiko, men inte tusan hjälper det. På något sätt tar sig de jäkla invandrarna igenom ändå!

Sanningen är att vi även måste göra något åt det moderna mediesamhället. Det är där problemets kärna finns.

Man tror det kanske inte, men det finns en dator med internetuppkoppling i minsta arabiska by och en TV med satellitkanaler i varje afrikansk avkrok.

Varje dag kan jordens fattiga se hur vi i den rika världen lever. Varje dag kan de på nätet och i TV studera skillnaden mellan deras levnadsstandard och vår. Det väcker en viss vrede. Det väcker vissa krav på rättvisa. Och det kan väcka en lust att själv ta sig till de rika länderna för att få en smula från vårt bord.

Alltså: internet och satellit-TV måste helt enkelt avskaffas. Det blir lite jobbigt eftersom det ju tyvärr drabbar även oss, men det måste göras. Vill vi stoppa invandringen kan vi inte ha okontrollerbar global tillgång till information – det är absolut grundläggande. Och telefoner, förresten, de måste naturligtvis också bort. Det är bara att klippa linjerna.

Återstår radio. Jag tror nog att vi kan behålla den, åtminstone så länge alla program sänds på svenska.

Egentligen låter det ju rätt mysigt. Tänk så sunt med ett samhälle där ung som gammal arbetar tillsammans i jordbruket! (Ja, för vi måste förstås odla vår egen mat om alla infartsvägar är avskurna.) Och tänk så härligt att efter en rejäl arbetsdag på potatisåkern sitta tillsammans, hela familjen, och lyssna på ett trevligt radioprogram!

Se där, det går ju! Det krävs inte så mycket egentligen. Med dessa enkla åtgärder kan vi stoppa all invandring redan idag!

"Jag trodde jag hade två barn, men det är nog tre"

2011-04-13T10:57:00.001+02:00

(Publicerad i GP onsdag 13 april 2011)

Värkarna kom sent på kvällen. Vi ringde barnvakten som skulle ta hand om vår just nu sovande treåring, och när hon kom ringde vi efter taxi.

Allt var mycket lugnare än första gången. Min fru och jag var ärrade veteraner nu. Vi höll varandra i hand i baksätet.

Taxichauffören hade skönt sinne för situationen. Han blev varken stressad eller överdrivet glättig. Han verkade bara fyllas av samma högtidlighet och glädje som vi i baksätet. Vi satte kurs mot Mölndals sjukhus. Han körde inte för fort, vilket var en lättnad.

- Vilken grej ändå va, sa han vid ett rödljus. Ett nytt barn.

- Har du själv några? frågade jag.

- Om du hade träffat mig i förra veckan hade jag sagt två. Men nu måste jag nog säga tre.

Chauffören såg ut att vara i fyrtiofemårsåldern. För drygt tio år sedan, berättade han, hade han träffat kvinnan i sitt liv, och ganska snabbt hade de fått två döttrar. De bodde i hus i Utby och där trivdes de bra. Han körde egentligen mest lastbil, men ibland tröt uppdragen och då hoppade han in i taxisvängen.

För bara ett par dagar sedan hade han stått utanför Park Avenue och väntat på en körning. Han hade klivit ur bilen för att få lite luft. Då hade en kvinna som han kände igen kommit ut från hotellet. Han hade inte sett henne på tjugo år, men han såg direkt att det var hon. De hade varit ihop under en period.

- Eller ihop och ihop, sa chauffören, du vet hur det var när man var ung.

Jag sa att jag visste det.

- Vi snackade lite, det var bara kul att se henne, inget jobbigt eller så. Fast hon verkade ärligt talat lite besvärad. Hon hade nog kommit upp sig lite. Väldigt välklädd. Och naglar och ögonbryn och sånt, allt i topptrim, som det bara är när man har pengar. Det verkade som om hon väntade på någon. Och det gjorde hon också. Där kommer min son, sa hon.

- Jaha, sa jag.

- Och där kom jag själv gående. En tjugoårig jag. Jag såg mig i spegeln, jag lovar. Minus rynkor och gråa hår. Det var jag.

- Vad hände?

- Ingenting. Hon sa bara ”kul att ses”, och så gick de. Sonen kastade inte ens en blick på mig. Lika självupptagen som jag själv var i den åldern. Men, ja, jag har tydligen tre barn. Inte två som jag trodde.

Han svängde in vid entrén till BB och önskade oss lycka till. I hissen upp gick jag igenom en del gamla flickvänner. Sedan fick jag viktigare saker att tänka på. Bara två timmar senare var vi tvåbarnsföräldrar.

Allt är en soppa, inget hänger ihop

2011-03-16T08:43:00.003+01:00

(Publicerad i GP onsdag 16 mars)

Som en roman är livet inte längre. Inte när man passerat 45 och går med stormsteg mot 50.

Romaner har i allmänhet en riktning: framåt. Erfarenheter görs, insikter vinns. Klart definierade livsåskådningar bryts mot varandra. Huvudpersonerna utvecklas på ett visst, av författaren planerat sätt.

Så ser inte min tillvaro ut längre. Jag visste en massa saker med säkerhet när jag var 20, nu tvivlar jag på rubbet – ska det föreställa utveckling? Mina barn håller på att bli stora och jag har ingen aning om vad jag kommer att göra om fem eller tio år. Jag ser ingen struktur, jag begriper mig allt mindre på världen, jag glömmer mer än jag lär.

Nej, som en roman är inte medelålderslivet. Men som en tv-serie.

En sådan där lång vindlande en med massor av sidohandlingar. En serie som en gång hade en skapare och en huvudförfattare men som nu är i händerna på otaliga avsnittsförfattare, mellanchefer och representanter för annonsörerna - alla med motstridiga intressen.

Under en period betonas en viss del av storyn, sedan kommer tittarsiffrorna in och serien får en ny inriktning. Det finns inga vackra ellipser, ingen långsam, trovärdig utveckling. Man kastas hit och dit, handlingen är nyckfull, personer förändras på ett som det verkar slumpmässigt sätt. Plötsligt blir någon liten krumelur i skymundan huvudperson i ett avsnitt - sedan glöms hon åter bort.

Säsongerna rullar på, ingen följer varje avsnitt, tittarna zappar in ibland, försvinner igen.

Någon kvalitetsgaranti ges inte. Ibland tycker man sig medverka i något som håller en viss klass, som Mad Men eller The Wire. Men oftast befinner man sig i Vita lögner eller Dallas: allt är en enda soppa, inget hänger ihop.

Detta är livet efter 45. Det är oöverblickbart och kvaliteten svajar, men det är åtminstone underhållande. Jag trivs rätt bra i min tv-serie.

Det mesta utom barnbarn och döden är avklarat. I det läget uppstår en sorts skev, konstig frihet. Jag kan göra vad fan jag vill.

Man kan lära sig slappna av och flyta med. Jag har blivit bättre på det, att slappna av.

Fast det är klart. En gång för mycket länge sedan var livet poesi. Ibland dålig poesi, ofta olycklig sådan. Men dock poesi. Allt stod på spel.

Varje dag och rad pulserade, var livsviktig.

I Manchester fattar de ingenting

2011-02-17T09:43:00.001+01:00

(Publicerad i G-P onsdag 16 februari.)

I Manchester fattar de inte mycket. Jag var där nyligen och det var rent pinsamt faktiskt. De är verkligen på efterkälken jämfört med oss.

Jag tänker närmast på kollektivtrafiken.

I centrala Manchester cirkulerar tre gratisbussar. De avgår var sjätte till tionde minut och går varsin runda i centrum.

Redan här tar man sig för pannan. Gratis? Vi i Göteborg, som är lite mer utvecklade, vet ju att kollektivtrafiken ska vara så dyr som möjligt för resenären. Grundregeln är att det alltid ska vara billigare att ta bilen en viss sträcka än att åka buss eller spårvagn.

De där gratisbussarna i Manchester går till och med på söndagarna. Fast med glesare turer.

Sedan är det detta med betalningen.

En dag gick jag ombord på en busslinje som inte var gratis.

Förvirrat såg jag mig om efter någon form av elektronisk apparatur att föra någon form av elektroniskt färdbevis mot, men jag hittade inget. Generat frågade jag föraren.

- Vadå? Nej, du betalar till mig. Vart ska du?

Jag talade om det och han sa vad det kostade.

Efter det var jag så omtumlad att jag inte kunde tänka klart på flera timmar. Det här liknade ju ingenting!

En chaufför som vet vad det kostar att åka en viss sträcka? Som vänligt förklarar för en turist hur han ska göra? Och att betala med pengar? Det går ju varenda tjomme omkring med i fickorna, så enkelt ska det väl inte vara?

Om man kommer från en högre stående kultur ska man akta sig för att ge goda råd till infödingarna. De kan känna sig nedlåtande behandlade.

Efter en öl på en pub kunde jag ändå inte låta bli. I vänlig ton försökte jag informera en man ur lokalbefolkningen om några enkla grunder för kollektivtrafik. Framför allt fokuserade jag på vikten av ett högteknologiskt, gps-baserat biljettsystem som är så komplicerat att det håller alla på tårna hela tiden. Det måste också finnas inbyggda fel i systemet, annars kan folk bli liknöjda.

- Det låter väldigt dyrt, sa mannen över sitt pintglas.

- Äsch, nån halvmiljard eller så bara, sa jag.

- Hmm, sa han.

- Det finansierar ni lätt genom att lägga ner de där gratislinjerna. Det blir två flugor i en smäll.

- Hmm, sa han igen.

Jag ville gärna tro att jag hade sått ett frö. Men ärligt talat tror jag inte alls att jag nådde fram till honom.

Just nu vet ingen var jag är

2011-02-04T10:24:00.001+01:00

(Publicerat i Göteborgs-Posten onsdag 26 januari 2011.)

Första gången jag var utomlands var jag 13 år, en vecka i London med mamma och mormor. En kväll när de slöade på rummet frågade jag om jag fick gå ut ensam en liten stund.

Det fick jag, så länge jag inte var borta mer än en halvtimma.

Det var stort nog. Storögt gick jag en sväng runt hotellet, låtsades att jag var världsvan, att jag hörde hemma på de här skitiga, underbara Londongatorna. Och jag tänkte: ”Just nu vet ingen i hela världen exakt var jag är.”

Tanken gav mig svindel. Att vara fri, ute på egen hand i världen. Och att för en gångs skull få vara helt osedd, o-observerad, min egen.

Känslan satte sig djupt inom mig. Senare, efter att jag gått ur skolan, långresor. Jag har stått i gathörn i San Francisco och Ouagadougou, jag har blickat ut över Assuandammen och 25 april-bron, och gång på gång har jag tänkt som den gången i London:

”Just nu vet ingen i hela världen var jag är.”

Under ett antal år på 80-talet var det min största lycka. Det var inte så att jag isolerade mig under resorna, tvärtom har jag nog aldrig varit så öppen för nya kontakter och vänskaper. Men jag hade ett närmast rasande behov av frihet, jag måste få styra mina steg dit jag ville, när jag ville. Jag hade inga särskilda mål förutom nästa stad, jag ville ingen särskild stans, bara bort. Jag njöt av att vara en okänd på okänd ort.

Nyligen var jag i England igen. Inte i London den här gången utan i Manchester. Och inte med min mamma och mormor, de är båda döda sedan länge, men faktiskt med min pappa.

En kväll gick jag en sväng runt hotellet, ensam. Anonyma gator, ett köpcentrum. Jag prövade min gamla tanke, men den hade förlorat sin kraft. Det pirrade inte till i magen av lycka.

Tvärtom kändes det otäckt. Herregud, ingen visste ju faktiskt exakt var jag fanns! Jag var just i denna stund avskuren från världen! Tänk om det hände mig något? Jag tog snabbt fram mobilen och skickade ett SMS hem, för att återknyta kontakten med världen. För att bli sedd.

Sedan gick jag hastigt tillbaka till hotellet.

En gång fanns band som jag var tvungen att kapa, nu finns band som jag valt frivilligt. En gång drevs jag av jakten på oberoende, nu är jag tacksam för beroendet. Av min familj, av mina närmaste.

Tankar kvällen före julafton

2010-12-28T16:41:00.001+01:00

(Publicerad i GP 28 december 2010)

Dagen före julafton tog jag med mig barnen och åkte hem till pappa, som jag gjort i flera år nu, så många år att det för barnen är en tradition. Det började när pappa var ensamstående och behövde hjälp med att få allt klart. Nu är han inte ensamstående längre, men vi åker ändå. För att det är trevligt. Och för att det, som sagt, är en tradition.

På kvällen, efter en dag med friluftsliv, varm choklad och glögg, låg jag i sängen och tänkte på min barndoms jular. Jag tänkte på pirret dan före dan, på spänningen. Och på den magiska känslan när jag vaknade på morgonen och tassade nerför trappan: den tända granen i vardagsrummet, julklapparna.

Som vuxen ser man ju maskineriet bakom allt det där. Allt slitet, alla hastigt resta kulisser, alla slarvigt övermålade skavanker. Man ser de billiga illusionstricken. Man ser fejken.

Man vet dessutom vad den kostar, den där julstämningen. I pengar och annat. Man vet vad som förträngs, man är bekant med lögnerna och hyckleriet och den hämningslösa materialismen.

Det är lätt att tro att all magi är borta då. Att den har köpts och sålts för många gånger. Att Disney och reklam-TV och varuhusens julmuzak har mördat all förmåga till äkta förundran.

Mina barn sov på madrasser bredvid mig, jag hörde deras jämna andetag. Jag tänkte: finns min barndoms magi i dem nu? Upplever de samma sak som jag gjorde? Vad betyder det för dem att somna hos sin farfar kvällen före julafton? Vad betyder det för dem att vakna här i morgon?

En dag kommer allt det här att vara minnen för dem, och de kommer troligtvis att minnas det som en oskuldsfull tid. Jag insåg att jag måste tänka mig för. Jag fick inte tro att min egen medelålders julcynism var deras.

En sekulär jul, vad är det egentligen? Jag tror ju inte på grunden för julen – att det föddes ett barn som var en gud. Jag tror inte på tomtar och troll heller, även om jag måste erkänna att vresiga svenska gårdstomtar och skogstomtar tilltalar mig mer än Jesusbarnet.

Däremot tror jag på behovet av högtider. Man kan inte ha vardag året om.

Så visst, tänkte jag, jag får väl resa de där vingliga kulisserna. Jag får göra min del. Om jag medvetet gör min insats utan cynism så kan man kanske till och med se det som en sorts motståndshandling mot Disney & co.

Sedan somnade jag, och nästa dag var julafton.

Helt okej fast kanske inget särskilt

2010-12-09T16:01:00.002+01:00

(Publicerad i Göteborgs-Posten 9 december 2010.)

På gatan där jag jobbar finns ett kafé, det är mestadels folktomt. Jag ser ägaren genom fönstret när jag går förbi, han försöker dölja sin desperation men den syns i hans hållning, i hans förtvivlade försök att låtsas att han är sysselsatt.

Tidigare var det lunchrestaurang i samma lokal. Det var ett äkta par som drev den, jag gick dit när stället var nytt, lokalen var full av lycka till-blommor. Maten var helt okej fast kanske inget särskilt.

Det blev aldrig någon fart på restaurangen, där satt nästan aldrig några gäster och jag började undvika stället på samma grymma sätt som jag undviker ensamma människor. Där inne stod det äkta paret och försökte låtsas att de var sysselsatta.

Efter ett tag slog restaurangen igen, det äkta paret försvann, gud vet med vilka skulder till leverantörer och skatteverk.

Och så öppnade alltså kafét. Även dit gick jag när det var nytt, inredningen var omgjord, lokalen återigen full av blommor. Kaffet var helt okej fast kanske inget särskilt.

Redan efter några veckor förstod man att det skulle bli kärvt även för kafét. Ägaren behöll hoppet, såg alltjämt energisk ut, jag hörde honom säga i telefon att man måste ha tålamod och låta konceptet sätta sig. Men på sistone har han tappat drivet i steget, han går bara runt och flyttar lite planlöst på servetter och sockerskålar.

För min egen del har jag haft fullt upp med jobb i åratal, jag har varit fulltecknad med översättningar och annat, ofta haft för mycket att göra.

Så i höstas, när jag närmade mig slutet av en stor översättning, insåg jag plötsligt: vänta nu, vad ska jag göra när det här jobbet är klart? Jag var så van vid att uppdragsgivarna brukade ringa att jag inte riktigt hade tänkt på att telefonen hade varit tyst ganska länge.

Jag började rycka i lite trådar men fick samma svar på alla förlag: nja, du vet, det är lite kärvt just nu, vi drar ner på antalet titlar. Vi hör av oss om det dyker upp något.

Jag hörde vad de tänkte: hans översättningar är helt okej fast kanske inget särskilt.

Jag såg framför mig hur jag snart skulle sitta och flytta runt pennor och gem på skrivbordet för att det skulle se ut som om jag hade något att göra.

I sista minuten ordnade det sig: ett nytt uppdrag dök upp.

Jag firade med en kaffe på kafét. Ägaren stod och torkade redan torra glas.

Jag ger stället max ett halvår till.

Kära dagbok!

2010-12-01T08:35:00.002+01:00

(Publicerad i GP 30 november 2010)

Det var en gammal vän, vi hade inte setts på länge. Vi tog en kaffe och hon berättade att hon hade suttit uppe på natten och bränt gamla brev.

För att barnen inte skulle få läsa dem, förklarade hon.

Men så hemska kan väl inte de där breven ha varit? försökte jag.

Hon försäkrade att de kunde det.

Jag kom att tänka på mina dagböcker. Jag har fört dagbok sedan i tonåren, och jag gör det fortfarande. På vinden ligger en skaplig trave med fullskrivna svarta vaxduksböcker.

Från början handlade dagbokskrivandet om att bearbeta olycklig kärlek och andra tonårskriser. Med tiden har dagboken blivit en livsnödvändig samtalspartner. Att föra dagbok är mitt sätt att hålla kontakten med mig själv.

Det har funnits nätter där den där svarta vaxduksboken har känts som min enda vän.

För några år sedan fick jag dock en känsla av att någon stod och läste över axeln på mig när jag skrev. Det var mina barn. De hade knappt lärt sig gå, än mindre att läsa, men jag insåg att när jag en dag låg med näsan i vädret, så skulle de eventuellt börja bläddra i mina dagböcker.

Det tålde att tänkas på. Ville jag att de skulle känna till mina ungdomseskapader? Mina banala tankar, mina irrvägar i livet, mina ”briljanta” funderingar på fyllan? Och kanske ännu klurigare: ville jag att de skulle läsa saker jag skrivit om dem, eller om deras mamma, i stunder då jag varit trött och irriterad? Tänk om de misstolkade det? Tänk om de inte såg den underliggande kärleken?

Samtidigt ville jag inte börja censurera mig, då skulle hela vitsen försvinna. Det finns dagboksskrivare som använt koder, och Graham Greene skrev dubbla dagböcker – en tillrättalagd och en sann – men det är inget för mig.

Till slut skrev jag en dagboksanteckning som jag inledde på följande sätt: ”Hej mina barn i framtiden.”

Sedan förklarade jag att de fick ta sin far som han var – med vårtor och allt, som de säger i England. Därefter fortsatte jag att skriva lika ocensurerat som vanligt.

Vad barnen anser om detta får jag aldrig veta. Jag kommer ju att vara död när de eventuellt läser de där raderna. Men förhoppningsvis är de vuxna den dagen, och då har de väl hunnit gå igenom en del eskapader själva. I så fall vet de att människor är fulla av motstridiga känslor och egenskaper − somliga vackra, andra mindre vackra.

Men jag tänker på min vän. Kanske har hon helt enkelt levt ett mycket skandalösare och intressantare liv än jag, och måste därför censurera hårdare.

Om ett enkelt litet ord

2010-11-09T08:58:00.001+01:00

(Publicerad i GP tisdag 9 november.)

Det jag är mest stolt över efter att ha översätt 40 böcker från engelska är inte att jag har lyckats spåra upp svenska motsvarigheter till knepiga fackuttryck inom matlagning, sexologi, biologi, geologi och ett flertal andra områden.

Inte heller att jag lyckats klura ut innebörden i elisabetanska dikter eller moderna slanguttryck från New Yorks gator.

Nej, efter 40 översätta böcker tror jag att jag är mest stolt över det lilla uttrycket ”där uppe”.

Låt mig förklara.

I mina första översatta böcker stod folk ofta på trappavsatser. De kunde göra allt möjligt där: prata, fundera, kamma sig. Jag minns särskilt en bok där folk ideligen höll till på trappavsatser.

Det engelska ordet här är ”landing”. Slå upp det i ett lexikon och du får betydelsen ”trappavsats, våningsplan”.

Men om vi nu tänker efter: hur ofta står folk egentligen och kammar sig på en trappavsats? Eller på ett våningsplan, för den delen? Extremt sällan, vill jag påstå. I texter som är skrivna direkt på svenska händer det nog aldrig. Varför blev då trappavsatserna så vanliga i mina översättningar?

Till slut började det klarna för mig.

I ett radhus eller en villa med två våningar finns naturligtvis en trappa mellan våningsplanen. När man kommer uppför trappan står man på det som man i England kallar ”the landing”. Det syftar på hela utrymmet där uppe, allt som inte är sovrum eller badrum.

Men vad kallar vi egentligen det utrymmet på svenska?

Jo, vi säger att vi är på ”övervåningen”, i ”hallen där uppe” eller kort och gott –”där uppe”.

Jag hade alltså översatt korrekt så tillvida att jag hade slagit upp ordet i lexikon. Ändå hade det blivit fel. För trots att landing betyder trappavsats så är inte orden likvärdiga. På svenska avses något mer konkret och avgränsat: en avsats mellan två trappor, vanligtvis i ett trapphus. Eller en avsats högst upp i en trappa. Men inte hela det våningsplan som trappan leder upp till.

När jag första gången skrev ”hon väntade där uppe” i stället för ”hon väntade på trappavsatsen”, kände jag mig kolossalt nöjd.

Någon tycker kanske att detta är en löjligt enkel insikt men för mig var den ett steg på vägen till att förstå vad översättning egentligen är.

Det räcker inte att vara duktig på ett främmande språk. Det räcker inte att kunna slå upp svåra ord. Man måste fatta också. Översättaren måste läsa noggrannare än någon annan.

Tillbaka på DM krog

2010-10-21T14:07:00.002+02:00

(Här kommer en text om det utlovade återbesöket på DM krog i Kortedala. Texten innehåller en viss kritik av Göteborgs-Posten. Det var troligvis därför som den refuserades av tidningen - jag fick i alla fall aldrig någon motivering.

Denna text är alltså inte publicerad i GP.)

Man skriver så mycket. För mycket, skulle en del säga.

Damir och Zvonko, till exempel, som sitter mittemot mig just nu. Det är fredag eftermiddag på en krog i Kortedala.

Det var så här: GP bad mig skriva om ett par av spårvägens ändhållplatser, bland annat om sexans vändhållplats vid Aprilgatan i Kortedala. Jag åkte dit och skrev om vad jag såg. Bland annat nämnde jag en tidigare ökänd krog på platsen.

Sedan blev texten liggande på tidningen i över två månader. Sånt händer ibland, har redaktören förklarat för mig.

Under väntetiden hann verkligheten förändras.

Krogen vid ändhållplatsen fick nya ägare som satsade på en helt ny inriktning. Nu skulle buset bort och här skulle bli en seriös kvarterskrog med bra mat och vanliga Kortedalabor som gäster: gamla och unga, barnfamiljer och pensionärer.

Lokalerna målades om utvändigt och renoverades invändigt. Under sommaren slog den nya restaurangen upp portarna.

Då, i sämsta tänkbara läge, kom plötsligt min artikel, där det verkade som om det gamla beryktade stället låg kvar.

Damir, som är delägare och hade jobbat som en dåre hela våren och sommaren, blev förtvivlad och såg hela sin satsning slås i spillror. Zvonko, som är allt i allo på restaurangen, skrev en rasande insändare. GP publicerade den efter att ha strukit de värsta personangreppen mot mig.

Nu sitter vi alltså mitt emot varandra på deras restaurang, för vad annat kan man göra i ett sådant här läge? Det finns bara ett sätt: att ses och ta ett snack. Reda ut alltihop.

Så det gör vi. Vi reder ut det. Vi är överens: det var skit med artikeln. Den innehöll inga lögner, men väntetiden gjorde den ändå falsk.

Sedan kan vi snacka om annat. Om fotboll, om restaurangbranschen. Det visar sig att vi har en del gemensamma bekanta.

Damir är utbildad på restaurangskola men jobbade i tio år med annat, hade bland annat en byggfirma. Nu satsar han för första gången på ett eget ställe, samtidigt som han har familj med två små barn. Det är långa dagar. Han har tvingats ta en del konflikter, porta ett par personer – inte roligt, men nödvändigt för att skapa den trivsamma kvartersrestaurang han vill ha.

Han talar varmt om polisen men är kritisk mot kommunen. Därifrån har han mötts av misstänksamhet, de verkar vilja döma honom på den tidigare krogens rykte.

Det är after work-tid och restaurangen fylls sakta på. För mig ser det ut som om det tuffar på rätt skapligt. Det känns som en lättnad.

Jag kan förresten rekommendera gulaschen.

Om mörkret - det yttre och det inre

2010-10-12T15:23:00.001+02:00

(Publicerat i GP 12 oktober 2010)

Det kommer nu. Mörkret.

Inte det som gör kvällarna kortare och nätterna längre. Det är inte det mörkret jag talar om. Inte den yttre hösten. Utan den inre.

Vet du vad jag menar? Är du som jag?

Har du stått på bergets topp någon gång i gnistrande sol? Har du själv kunnat välja vilken färg åkrarna och havet ska ha? Grönt, gult, rött, du bestämmer. Har du känt vinden piska mot ansiktet och vetat att du klarar allt?

Och har du kraschat sedan? Har den svarta dimman rullat in och förlamat dig?

Då är du som jag.

Den svarta dimman. Låt oss tala om den. Den som döljer allt det goda i livet. Den som säger att det inte finns någon utväg. Ingen försoning. Inget hopp.

Den svarta dimman tar ditt livsmod.

Den säger att ingen älskar dig. Att inget lönar sig eller är värt något.

Den tar sig in i bröstet på dig, skaver, får allt att göra ont. Den gör det svårt att andas.

När dimman kommer vill du bara sova, men du kan inte sova. Hela nätterna rullar de värsta filmerna ur ditt liv. De hemskaste ögonblicken. Nederlagen, förödmjukelserna. Du ligger vaken, svettas, gråter.

Känner du igen dig? Och är du rädd nu, nu när höstmörkret nalkas? Rädd för att dimman ska rulla in, för att den yttre hösten ska locka fram den inre?

Då vill jag säga: var inte det. Var inte rädd.

För du är inte ensam. Vi är många som känner likadant. Och vet du vad, för min del har jag släppt rädslan nästan helt. När man slutar vara rädd blir det svårare för dimman att rulla in. Det går. Jag har lärt mig att det finns vägar ut.

Den svarta dimman är skit. Den är ingenting. Låt den inte ta över, låt den inte bestämma ditt liv. Ge den inte en millimeter.

Drick varma drycker. Motionera. Tala med snälla människor.

Om du behöver den sortens hjälp som man betalar för, ta den hjälpen. Det fungerar.

Vägen ut är slingrig och svår. Till slut står du i solen igen.

Vi ses där.

Vid Aprilgatans ändhållplats

2010-09-27T15:56:00.004+02:00

(Den här texten publicerades på Världens gång 14 augusti 2010, som en del i serien om spårvägens ändhållplatser. Jag hamnade i blåsväder för den och GP tog in en arg insändare veckan därpå.

Saken var den att texten var skriven i början av juni, men blev liggande på tidningen under hela sommaren. Under den tiden hann verkligheten förändras. Den beryktade krog som nämns i början hade tagits över av en ny, ambitiös krögare. Under sommaren målades stället om utvändigt och renoverades invändigt. Man har numera en schyst meny och vill bli en kvarterskrog i området, ett ställe där alla ska känna sig välkomna. Man vill absolut bli kvitt den gamla krogens rykte, så GP-artikeln kom verkligen olägligt.

Den nya restaurangen heter DM krog och jag kan personligen rekommendera den. Jag var där och tog ett snack med ägaren efter ståhejet, för att reda ut missförståndet. En text om det besöket kommer framöver i GP.

Kåseriet publiceras här i originalskick, men kom alltså ihåg att den andra och tredje meningen inte längre stämmer!)

Aprilgatans vändhållplats i Kortedala slösar inte precis med charmen. Det första man ser när man stiger av är en sliten röd träkåk som ser ut som en gammal sportstuga. Här ligger en av Göteborgs mest beryktade krogar, en sådan som folk varnar en för.

När man har gått förbi den kommer man upp till Årstidstorget, stans kanske fulaste torg. De flesta affärslokalerna står tomma och de som används är skyddade av kraftiga järngaller och jalusier. Här finns en närbutik och en tobaksaffär. Ingen av dem säljer eller kan ladda Västtrafikkort.

Dock finns här också en ny, fräsch vårdcentral, några föreningslokaler och ett bageri. Man vill gärna ge en medalj till bageriinnehavaren. Få saker håller en miljö levande som doften av nybakat bröd.

Det är linje 6 som vänder här. Hållplatsen invigdes 1957, då spårvägen drogs ut till Kortedala. Senare, 1970, förlängdes linjen ut mot det nybyggda Bergsjön. Dit ut går sjuan och elvan numera.

I april 1961 inträffade ett mycket ovanligt brott här: en spårvagnsstöld. En förare på linje 7 hade lämnat spårvagnen utan att ta med sig körhandtaget, och två ynglingar tog chansen. De hoppade in vid förarplatsen och fick fart på vagnen – förmodligen mer fart än de önskade. Vid Allhelgonakyrkan hoppade de av, men den tomma spårvagnen fortsatte att skena in mot stan, förbi Kviberg och SKF.

Händelsen fick ett tragiskt slut. Vid Gamlestadsbron spårade vagnen ur och välte en luftledningsstolpe, som träffade och dödade en mopedist.

Kortedala var Göteborgs första så kallade satellitstad. En hel stadsdel, genomplanerad och byggd från grunden, utan naturlig kontakt med resten av staden.

Många var överlyckliga över att få komma hit. Barnfamiljer kom flyttande från omoderna ettor i stan utan varmvatten eller toalett. Plötsligt bodde de i en tvåa eller till och med trea, med badrum och rejält kök. Kanske till och med balkong. Ett paradis.

Det var femtiotal, den tid då Sverige byggde nytt och allt verkade bli bättre. Till Kortedala flyttade mest arbetare. Från sjuttiotalet och framåt kom invandrare.

Idag ser vi sprickorna i den där satellitstadsdrömmen: betongkänslan, isoleringen från resten av stan, segregeringen. Och så på senare år: problemen med kriminella gäng.

En dag klättrar jag upp i en skogsbacke ovanför Aprilgatans hållplats. Det är en varm försommardag och det doftar starkt av tallbarr. Myror kryper över mina ben. Härifrån är det lätt att förstå stadsplanerarnas vision. Inga gator, inget buller. Huskropparna fritt utplacerade i terrängen, naturen in på knutarna. Det var nog inte så feltänkt. Kanske var det mest skalan som blev fel. Det blev för stort och anonymt.

Nere på Årstidstorget får en liten flicka hålla kopplet till familjens hund. En äldre man frågar vad hunden heter och om han får klappa den. En annan man morsar glatt på brevbäraren, som kör förbi på elmoppe.

Det är det vanliga, hyggliga vardagslivet, det som varken stadsplanerare eller kriminella gäng kan rå på.

Vid Doktor Sydows gata

2010-09-27T15:50:00.001+02:00

(Den här texten publicerades på Världens gång i augusti 2010. Den ingår i serien om spårvägens ändhållplatser.)

Jag är inte så hemma i södra Guldheden, så för att orientera mig kring ändhållplatsen för linje 10 har jag stämt träff med en guide. Hållplatsen heter Doktor Sydows gata och för enkelhetens skull har jag anlitat doktorn själv som ledsagare.

Hans fulla namn är Frans Edvard von Sydow och han väntar på mig vid vändslingan. Han är en reslig karl med kort blont hår och en särpräglad, långsmal mun. Trots att jag aldrig har träffat honom förr känns han på något vis bekant.

- God dag, herr överläkare, säger jag.

Jag tänker att det är bäst att vara noga med titulaturen, karln dog trots allt 1914 och sånt var viktigt på den tiden. Han muttrar något svårbegripligt till svar.

- Det måste vara trevligt att ha blivit gata just här, säger jag inställsamt. Tillsammans med alla kollegorna, menar jag. Doktor Forselius och Allard och Westring och allt vad de heter. Och Guldheden ligger ju nära Sahlgrenska, så det passar väl utmärkt.

Han fnyser lite. Kanske hör han dåligt, tänker jag. Jag höjer rösten.

- Jo, för herr överläkaren var ju med och planerade nya Sahlgrenska, det vet jag allt. Överläkaren satt ju i stadsfullmäktige också, jodå.

Varken smickret eller den höjda rösten verkar hjälpa. Han reagerar inte nämnvärt. Inte heller gör han min av att vilja visa mig runt. Jag ser mig omkring. Doktor Sydows gata är verkligen en slutstation. Inga bussar eller pendeltåg går vidare härifrån, här finns bara asfalterade gångbanor som slingrar sig fram mellan bostadshusen.

- Det är väldigt fint här, försöker jag. Jag tror verkligen att södra Guldheden har en strålande framtid. Man har aldrig låtit det här området förfalla. Det känns som ett charmigt femtiotalsområde här, inte som en sliten förort.

Ingen reaktion från von Sydow.

- Tänk på Kungsladugård, säger jag. Det var också en förort när det byggdes på tjugotalet. Men det låg inte längre från Göteborg än att det kunde växa ihop med stan på ett organiskt sätt. Det Majorna och Kungsladugård är idag, det kommer södra Guldheden att vara om 30 år, tro mig.

För att visa vad jag menar drar jag iväg honom till butikslängan vid Doktor Bex gata bredvid vändslingan.

- Titta här! En av Göteborgs allra coolaste byggnader. Titta på de lutande, kantiga formerna, kan det bli snyggare? Ädelfemtiotal. Och allt är uthyrt – två restauranger, frisör, Coop ... till och med en specialbutik för kviltning och lapptäcken! Jag lovar dig att det kommer att ligga ett espressokafé här inom högst några år. Arkitekten heter förresten Henning Orlando.

- Ingmar! hojtar doktor von Sydow plötsligt.

- Nej, Henning, säger jag. Henning Orlando, arkitekten. Ej att förväxla med den berömda cirkusdirektören med samma namn

- Ingmar Bergman! gastar von Sydow.

Då ser jag plötsligt. Den blonda snaggen, den ovanliga munnen. Det är inte Frans Edvard von Sydow, det är Max von Sydow, skådespelaren.

Hur har han kommit hit? Han har ju inget med det här att göra.

Att köpa gurka

2010-09-27T15:48:00.002+02:00

Publicerad på Världens gång någon gång sommaren 2010.
(Trodde jag, ja, men den blev visst liggande längre än så. Den publicerades först 29 september.)

Jag går in i affären och köper en gurka. Jag väljer en som är stor och fast. Det är en väldigt fin gurka.

När jag kommer hem går jag ner i tvättstugan och kör gurkan i mangeln. Det skvätter gurkmos åt alla håll. Jag samlar ihop resterna i en plastpåse – det bli bara en grönvit sörja. Sedan går jag tillbaka till affären.

- Titta vad som hänt med min gurka, säger jag. Jag vill ha en ny.

- Har du köpt den här? frågar handlaren misstänksamt.

- Javisst, alldeles nyss. Här är kvittot.

Handlaren ser rådvill ut. Han verkar stressad, hans telefon ringer. Så rycker han på axlarna och går och hämtar en ny gurka åt mig.

Även denna gurka är ett fint exemplar. Lite längre och smalare än den förra. Svenskodlad. Jag går hem och manglar den.

- Igen? frågar handlaren när jag kommer tillbaka till affären nästa gång. Vad gör du med dem egentligen?

- Jag kör dem i mangeln, säger jag.

Handlaren blir nu väldigt otrevlig och använder flera förolämpande uttryck mot mig. Det känns obehagligt. Han föser ut mig ur affären med hjälp av en anställd.

Jag går in i affären snett över gatan och köper en ny gurka där. Och nu vill jag inte låta alltför kritisk, men denna gurka håller kanske inte riktigt den höga kvalitet som man har rätt att förvänta sig i vårt moderna samhälle. Den är lite blek, lite mjuk i ena änden.

Jag sparar kvittot.

Mangeln börjar bli väldigt kladdig. Jag manglar gurkan och sopar åter ner resterna i en plastpåse.

När jag kommer tillbaka till den andra affären väntar en otrevlig överraskning. Där står handlarna från båda butikerna och motar bort mig. Jag måste sluta med det här, säger de. Jag ska hålla mig borta från deras butiker.

De vägrar att låta mig byta till en ny gurka, trots att jag har kvitto.

På natten går jag dit och spikar igen dörrarna till bägge affärerna med virke jag köpt på Silvans bygg. Nästa morgon bildas en orolig kö utanför. Varken kunder eller personal kan komma in. Inga gurkor kan säljas.

Jag iakttar förvirringen på avstånd. Sedan sätter jag mig och ringer runt till landets största importörer av frukt och grönt.

- Skicka alla gurklaster till mig från och med nu, instruerar jag. Omdirigera alla lastbilar och fartyg. Javisst, allihop. Skicka allt till mig.

Lyckan i att uppfylla normen

2010-06-04T08:44:00.002+02:00

(Publicerad i GP onsdag 2 juni 2010.)

Många gånger varje dag tilltalas jag med världens näst vanligaste tilltalsord: pappa.

Det är förstås inget jag kan bevisa, att det är det näst vanligaste tilltalsordet. Men jag är säker på att det är så. Vanligast är ”mamma”, det är jag lika säker på.

Någon miljard människor tilltalas så varje dag. Med mamma eller pappa.

I köksskåpet hemma står en mugg med texten ”Världens bästa pappa”. Jag fick den av min dotter i födelsedagspresent härom året. Det är en utmärkt mugg. Lagom stor, behaglig att dricka ur.

Dock inbillar jag mig förstås inte att den är unik. Faktum är att jag till och med vet i vilken butik min dotter har köpt den. Den ligger vid Mariaplan. Där står tiotals identiska muggar med samma text. Det tycks alltså finnas fler pappor än jag som är bäst i världen.

Och det är just detta som fascinerar mig: när det allmängiltiga möter det privata. När man är en i mängden och trivs med det.

I vårt samhälle uppmanas vi ständigt att följa våra drömmar. Att söka det personliga uttrycket, att hitta vår egen grej. Att inte nöja oss med att vara som alla andra.

Men till viss del blir livet meningsfullt först när vi gör som alla andra.

Att natta ett barn, att kyssa sin man eller kvinna, att sörja en död närstående – vi blir aldrig mänskligare än så. Du kan prata om sånt med vem som helst på jordklotet, du kunde ha pratat om det med en stenåldersmänniska.

För den typen av handlingar krävs endast en rent mänsklig kompetens: förmågan till omsorg och kärlek, förmågan att ge. Nog så knepiga saker ibland, kanske. Men utan tvivel grundmänskliga egenskaper, frikopplade från det prestationssamhälle vi annars lever i.

Jag hör miljoner barn säga: pappa? Och när jag svarar, när jag vänder blicken mot just mina barn, är jag en av miljoner pappor som gör det. Samtidigt som jag vet att det finns något unikt mellan just mig och mina barn.

Lik och unik på samma gång.

Att bryta normer, att söka sin egen väg. Javisst, jag är helt för det: jag är författare, jag lever på att söka min egen väg.

Men det här handlar om något annat: om lyckan i att uppfylla normen. Jo, för ibland är det skönt att gå där andra går, att dela gemensamma upplevelser och låta sina egna känslor speglas i andras.

När vi var i fjällen i vintras kom min son på att han kunde ropa ”Johan” om han ville mig något. Då slapp han att tio pappor vände sig om i liftkön, resonerade han.
Det var smart tänkt. ”Johan” är förstås mycket personligare än ”pappa”.

Ändå tyckte jag inte om det. Jag ville inte vara ”Johan” för honom. Jag ville vara pappa. En av miljoner, och den enda.

Resa mot okänt mål

2010-05-05T08:39:00.001+02:00

(Publicerad i GP 5 maj 2010)

Tänk dig att du stiger ombord på ett tåg. Du ska ut på en lång resa. Destinationen är okänd.

Du hittar din plats i en kupé. På sätet mittemot sitter en främmande människa. Ni skakar hand och presenterar er artigt för varandra.

Nu är reglerna så här: främlingen och du ska leva tillsammans i den här kupén i tre månader. Ingen av er får lämna kupén. Under nattliga uppehåll på okända stationer kan ni eventuellt få ta en kort promenad på perrongen. Sedan raskt ombord igen. I tre månader, som sagt.

Nej, det är ingen dokusåpa jag beskriver. Det är översättarens vardag.

För det är precis så det är att översätta en roman.

Efter en tids resa är främlingen ingen främling längre. Tvärtom är hon och du intimt bekanta – det finns inget annat sätt att uttrycka det på. Du känner hennes goda och dåliga sidor, du har genomskådat hennes retoriska knep och förenklingar. Du vet när hon bluffar och när hon verkligen vet vad hon snackar om.

Du hittar egenskaper hos henne som är charmerande, oemotståndliga. Du hittar andra som är outhärdliga. Du skulle gärna, jättegärna faktiskt, vilja förändra henne, måla över en del av hennes skönhetsfläckar. Kort sagt: redigera henne. Du försöker också. Hon spjärnar emot, vägrar att ändra på sig.

Stämningen i kupén blir alltmer förgiftad. Du är övertygad om att det är du som har rätt. Du känner att du måste sätta ner foten. Det går så långt att du är beredd att överge henne och hela projektet, att hoppa av tåget i farten oavsett konsekvenser. Men till sist tar du ditt förnuft till fånga.

Motvilligt inser du att ditt jobb faktiskt är att underkasta dig. Din uppgift är inte att föra, den är att följa.

Veckorna går. Ni hittar ett sätt att samexistera. Ni skaffar er gemensamma vanor och rutiner. Tåget far förbi åkrar och städer, solen skiner, resan känns trivsam. Och du märker något: det som du tidigare fann svårsmält hos din reskamrat kan du nu lätt acceptera. Ja, mer än så: du ser numera världen med hennes ögon och inser att hon har haft rätt i det mesta hela tiden.

Till slut bromsar tåget in med en tung suck. Ni är framme vid slutstationen. Den heter ”Deadline”.

Det är dags att skiljas. Kanske har du funnit en vän för livet, kanske vet du med säkerhet att ni aldrig mer kommer att ses.

Du tar en snabb kopp kaffe på stationen. Så ropas en ny avgång ut. Översättaren – du – skyndar ut på perrongen, går ombord på ett nytt tåg. Återigen är destinationen okänd.

Bogart & jag

2010-02-03T10:33:00.001+01:00

(Publicerad i pappers-GP 3 februari 2010)

Någon gång i slutet av 90-talet hamnade jag mittemot Humphrey Bogarts son vid en förlagsmiddag. Det var på Viktoriagatan, på en numera nedlagd italiensk restaurang.

Stephen Bogart, som han hette, hade skrivit en bok om hur det var att växa upp i skuggan av den kanske mest mytomspunna filmstjärnan någonsin, och nu var han i Sverige för att marknadsföra den. Han var kusligt lik sin far både till utseendet och på rösten.

Han åt inte mycket, sa inte mycket heller och verkade mest besvärad av tillställningen. Han gav absurt mycket i dricks för en ask cigaretter. Det uppslagna vinglaset ställde han snabbt åt sidan.

Folk sa att hans bok var dålig.

Jag hade inte läst den, men jag visste att den till stor del handlade om hur svårt han hade haft att bli betraktad som en egen individ och inte bara som Humphrey Bogarts son. Tänk er själva, bara namnet Bogart: det var ett tungt bagage att släpa runt på. Hela den där mansrollen: den ensamme hjälten i hatt och trenchcoat, en cynisk yta som döljer ett hjärta av guld, balansgången mellan bitterhet och romantik.

Det blev mycket att leva upp till för Stephen. En förbannelse – och samtidigt en födkrok. Så länge han talade om och som sin far lyssnade folk: kvinnor åtrådde honom och män såg upp till honom. Han fick alltså till och med ge ut en bok, just för att den handlade om fadern.

Det kanske inte var så nyttigt för självkänslan.

Jag förstod problemet, men jag var precis lika rutten som alla andra. Det enda jag kunde tänka var: jag sitter mittemot Humphrey Bogarts son. Samtidigt ville jag inte riktigt erkänna min nyfikenhet. Alltsammans var rätt sorgligt och det blev inte mycket sagt vid vårt bord.

Dock hade Stephen överträffat sin far på en punkt: där Humphrey hade förblivit alkoholist till slutet hade Stephen lyckats bli fri från sitt missbruk, som i hans fall mest handlat om kokain.

Nu var det ju inte bara Stephens pappa som var berömd. Hans mamma är Lauren Bacall, lika legendarisk hon, och fortfarande i livet.

Vid slutet av kvällen satt en av gästerna vid vårt bord och fingrade på ett stearinljus. Då vaknade Stephen Bogart oväntat till liv och sa åt henne att sluta, man skulle inte leka med levande ljus. ”Det sa alltid min mamma.”

Sedan dess har jag inte kunnat få den bilden ur huvudet.

Lauren Bacall, den unga Lauren Bacall, som kommer in i ett rum. Hon bär en dräkt med axelklaffar, som i 40-talsfilmerna. Hon sätter händerna i sidorna och kastar med luggen. Så säger hon med sin djupa, släpiga stämma:

”Hey, Stephen, don’t play with the candles.”

Den naive författaren

2010-01-20T08:46:00.002+01:00

(Publicerad i pappers-GP 20 januari 2010.)

Jag hade lyckan att vara mycket naiv när jag var ung. När jag var 17 år reste jag till Paris på egen hand, och en av de första dagarna promenerade jag uppför en brant gata vid namn Rue de Cardinal Lemoine.

Där, utanför nummer 74, stannade jag och blickade upp mot huset där Ernest Hemingway och hans lilla familj hade bott på 1920-talet. Jag följde sedan den promenadväg Hemingway beskriver i ”En fest för livet”, från bostaden och ner till ”ett bra kafé vid Place Saint-Michel”, där han satte sig och skrev.

Min naivitet hade två huvudsakliga beståndsdelar.

Dels trodde jag mig på fullt allvar vara ensam om att vandra i Hemingways fotspår i Paris. På något sätt lyckades jag förtränga alla andra turister omkring mig. Jag hade upptäckt Hemingway på egen hand – att han också fanns i turisthandböckerna begrep jag helt enkelt inte.

Dels var jag fullkomligt övertygad om att det var så här det gick till att skriva. Man fann en underbar miljö. Man var fattig men lycklig och hade ett varmt kafé att sitta och arbeta på. Då kom inspirationen och orden av sig själva.

Jag gick de där stegen, från Rue de Cardinal Lemoine ner till Place Saint-Michel, och det svindlade i mig, det brände och pirrade och det doftade från blomsterhandlare och charkuterister. Det var så här det var att vara författare: man promenerade i Paris, man tog en kaffe, fram mot kvällen en öl.

Det är kanske bara naiva människor som får uppleva en så ren och enkel lycka, och jag är som sagt mycket glad över min naivitet.

Idag vet jag naturligtvis bättre.

Orden kommer aldrig av sig själva, och den författare som inväntar inspirationens rus kommer inte att få mycket skrivet. I stället handlar det om att sitta på sitta på sin stjärt framför datorn timma efter timma, och sedan en timma till.
En gnutta begåvning i botten kan nog vara bra att ha, men framför allt handlar det om ett jäkla slit. Det finns givetvis glädje i det slitet, ibland mycket glädje, men ett slit är det likväl.

Dock: ibland måste jag få låtsas. Ibland måste jag få släppa den där förståndiga vuxna blicken och få kisa med ögonen så att världen sveps in i ett disigt, vackert skimmer. Ibland måste jag lämna mitt arbetsrum och promenera en stund på gatorna i Göteborg, låtsas att japp, det är så här det är att vara författare. Man flanerar och tittar på folk. Man går in på ett ställe och tar en kaffe, fram mot kvällen en öl.

Det är slitet som gör att något blir skrivet.

Men utan naiviteten, utan romantiken, skulle det inte vara något värt.

Hur man går uppför Älvsborgsgatan

2009-12-14T09:05:00.002+01:00

(Fritt efter Claes Hylingers "Hur man går nedför Avenyn".)
Publicerad i pappers-GP 13 december 2009

Man startar från Karl Johansgatan, från vänstra sidan. Efter att ha kastat en blick bortåt Älvsborgsbron styr man stegen uppåt. Trottoaren är mycket bred och det kan behövas, för utanför pizzeria Klippan sitter ett gäng gubbar i solen. De är redan rätt skräniga. Man vill inte gå för nära, det vill man faktiskt inte. Det är en del busliv just här, de boende får stå ut med en del. Ändå är innehavaren en väldigt trevlig karl och man vinkar till honom genom fönstret. Han får nog också stå ut med en del.

Nu fortsätter man uppåt gatan och kommer in i den skuggande allén. Ljuset är skimrande vackert: solsken som silas genom täta almar. Tyvärr sågades en stor del av allén ner för flera år sedan. Träden var sjuka, antar jag – men varför har inte nya planterats? På den här delen av gatan ligger flera fina små butiker som säljer personliga kläder av olika slag. När man har passerat Ostindiegatan lockar en affär med hårdrockströjor för småbarn – så trött och ofarlig har alltså hårdrocken blivit att den numera lämpar sig som småbarnsmode. Men det är fina butiker, en av dem har ett lekrum för ungarna, komplett med kaffetermos för föräldrarna.

Så får man syn på den lilla fruktaffären på hörnet tvärs över gatan och bestämmer sig för att gå över dit. Att korsa Älvsborgsgatan är dock ingen bagatell. Jag har svårt att tro att det kan finnas en bredare gata i Sverige. Man börjar med att gå över körfältet för nedåtgående trafik, sedan en gräsmatta där folk rastar sina hundar. Så korsar man spårvagnsspåren, sedan ännu en gräsmatta och slutligen körfältet för uppåtgående trafik. Efter det äventyret känns det bra att välja ut ett saftigt rött äpple i fruktaffären. Frukthandlaren hänvisar till Kassa 2. Det finns förstås bara en kassa i den lilla lokalen, men på bänken till vänster om den har han skrivit Kassa 1, till höger Kassa 2. Det tycker han är roligt.

Är det tillräckligt varmt kan man sätta sig på stenmuren utanför affären, äta sitt äpple och se om det kommer förbi någon man känner. Annars bryter man upp, styr ut på trottoaren och iväg, och strax har man tatuerarverkstaden på höger hand. Den går man förbi. Videobutiken likaså. När man kommer upp till Älvsborgsplan köper man en havrelimpa på det ekologiska bageriet.

Sedan återstår bara valet av kafé. Ska man ta sitt kaffe på Marmelad eller Kardemumma? Båda etablissemangen är utmärkta. Man gör sitt val och därmed har man avverkat hela Älvsborgsgatan. Så enkelt var det.

Hjälte eller pajas?

2009-11-04T12:06:00.004+01:00

(Texten publicerad i pappers-GP 4 november 2009.)

Först var det bara lite stoj och rörelse i utkanten av synfältet, inget jag la märke till. Men så vred jag på huvudet och det jag såg var följande:
En pojke med gipsat ben låg på marken. Runt omkring stod ett tiotal andra killar, några tjejer också, som kastade hans kryckor mellan sig. De ropade och skrattade. Pojken på marken kunde inte resa sig utan kryckorna.

Det var vid Plaskdammen i Majorna, nedanför Kungsladugårdsskolan. Barnen var femte- och sjätteklassare. Jag kände igen några av dem, det var barn jag sett leka i kvarteren och på skolgården sedan de var små. I vissa fall kände jag föräldrarna. Jag stod kanske trettio meter ifrån dem.
Plötsligt lyfte den gipsade pojken blicken och tittade rakt på mig. Jag ville snabbt vända mig om och gå därifrån, låtsas att jag inget sett, men han höll fast mig med blicken.
- Är det okej? ropade jag till slut.
Han svarade inte. Jag gick närmare, barnen som samlats runt honom fick syn på mig och slutade kasta runt kryckorna.
- Leker dom bara eller ...?
- Det är ingen fara, sa pojken på marken.

Jag blev osäker. Jag kunde inte bedöma om pojken talade sanning och allt bara var en lek, eller om han av rädsla skyddade dem som mobbade honom. Barnen såg förväntansfullt på mig.
- Jag tror du ska lämna tillbaka kryckan, sa jag till en spinkig grabb i för stor t-shirt som stod med den ena kryckan i handen.
Grabben började flina och tog ett par steg bakåt och jag följde instinktivt efter, som om jag tänkte jaga honom. Det var ett misstag och barnen förstod det, de förstod att jag saknade den auktoritet som krävdes. Jag förstod det också.
- Du skrattar, sa jag och spände blicken i grabben med den för stora t-shirten. Men det finns inget roligt med det här, det finns inget att skratta åt.
Han slog ner blicken men fortsatte skratta, så slängde han iväg kryckan så långt han orkade och sprang därifrån. Barnen drog sig undan, fast bara en liten bit, de iakttog mig på avstånd. De skrattade åt mig.

Bakom min rygg hade pojken med gipsat ben lyckats ta sig upp genom att ta stöd mot en lyktstolpe. Han hoppade på ett ben mot den ena kryckan, som låg nära honom. Sedan fortsatte han mot den andra kryckan. Ingen hindrade honom när han tog upp den.
Jag gick därifrån med hårt uppdragna axlar.
Jag var fortfarande inte säker på vad som hade hänt. Var jag en hjälte, en vuxen som för en gångs skull hade tagit sitt ansvar och markerat för barnen var gränsen gick? Eller var jag en pajas som hade förstört en lek och bekräftat barnens åsikt att vuxna inte fattar någonting?
Det enda jag visste säkert var att barnen fortsatte att skratta åt mig när jag gick därifrån.

Då börjar tramporna glöda

2009-10-29T09:47:00.002+01:00

(Texten publicerad i pappers-GP söndag 25 oktober)

Jag bromsar in cykeln vid ett rödljus i Allén. Det är en mjuk och stillsam inbromsning, jag är en försiktig trafikant. Jag är på väg från Järntorget i riktning mot Avenyn.
När jag sätter ner foten på asfalten svischar det till bredvid mig. Vad i allsin dar var det?
Så förstår jag: en annan cyklist har susat förbi mig, rakt mot rött.
Nå, ”susat förbi” är kanske för mycket sagt. Någon fantastisk fart har hon inte på hjulen, kvinnan som nu försvinner framför mig på en blå damcykel. Men mot rött har hon definitivt kört, rakt ut i gatan där det lyckligtvis är fritt från korsande biltrafik för stunden.
När det blir grönt för cyklisterna och jag trampar iväg igen kommer jag snart ikapp kvinnan, så pass sakta cyklar hon. Jag sneglar i smyg på henne när jag kör förbi. Mörkhårig, ser sympatisk ut, snygg jacka, 30-35 år.
Jag vänder blicken framåt och ser nästa trafikljus, i höjd med Sprängkullsgatan. Det slår om till rött.
Jag bromsar in, mjukt och varsamt. Jag har en Skeppshult.
Den här gången blir jag förstås inte förvånad när kvinnan susar förbi mig, jag är ju beredd. Men ändå, nånstans inom mig häpnar jag faktiskt, för den här gången kommer det flera korsande fordon som hon måste manövrera sig fram mellan. Hon verkar dock obekymrad och tar sig levande över till andra sidan medan jag står kvar och väntar på grönt.
Asfalten är fuktig efter ett regn, de gulnande träden välver sig över cykelbanan.
Sedan upprepas samma sak vid nästa rödljus: jag cyklar förbi kvinnan i höjd med minigolfen, hon kör förbi mig när jag stannar vid Vasaplatsen.
Och jag må vara ägare till en Skeppshult, jag må vara en försiktig trafikant, men nu börjar faktiskt hjärtat banka och tramporna glöda under mina fötter. När ljuset slår om nästa gång gör jag en rivstart och växlar brutalt upp till fjärde växeln på min sjuväxlade.
Jag kommer åter ikapp kvinnan, men den här gången svänger jag in framför henne, bromsar och lägger mig mycket nära hennes framhjul – irriterande nära, hoppas jag.
Vi närmar oss nu Avenyn. Återigen är det rött för cyklisterna. Jag bromsar – och svänger samtidigt fram och tillbaka på cykelbanan så att kvinnan inte kan komma förbi.
Vi närmar oss rödljuset, jag kör allt saktare, hör ett ilsket ”Jamen!” bakom ryggen men låtsas som ingenting. Alltjämt håller jag kvinnan bakom mig. Vi står nästan stilla nu.
Jag ska få henne att stanna för rött den här gången. Jag ska nog visa henne.
För det är ju jag som har rätt.
Visst är det?